Dagens film blev Percy Jackson: Sea of Monsters, en film som jag inte hade någon aning om vad det var, förutom att jag hade halvkoll på att det dök upp en film som hette Percy Jackson nånting för ett par år sedan. Så detta är del nummer två, en snabb genomgång i introt sen är man igång. Percy Jackson (Logan Lerman) är son till Poseidon och i likhet med den mer kända halvguden Herkules så har han en hel del krafter. Dessa krafter fick man med all säkerhet en genomgång på i detalj i första filmen. Percy Jackson och hans vänner hänger i en skog ála Hogwarts-light och den skyddas från de onda varelserna via en magisk skyddsbarriär uppförd av Zeus himself. Hans dotter Thalia dödades och där hon dog växte sig ett kraftfullt träd. Det innehöll hennes styrka och med detta så skapades barriären. Mycket info på en gång, men häng med. Under en räd mot lägret lyckas någon förgifta trädet och Thalia är på väg att dö ännu en gång. Detta kan ej ske, då barriären skulle falla och alla skulle dödas. Hermonie – f’låt Annabeth (Alexandra Daddario) får en brilliant idé att de ska hämta Det Gyllene Skinnet och använda dess helande krafter för att rädda Thalia. Det är ett farofyllt uppdrag och saken blir inte lättre av att Percy får reda på en profetia, där han ensam står skyldig för Olympus överlevnad eller fall. Åh, visst ja han får reda på att han har en halvbror, som är en Cyklop. Helt ärligt..
Jag har alltid tyckt att det absolut bästa sättet att se en film är att inte ha några som helst förväntningar. Senast så var det när jag såg Pacific Rim, en film jag inte hade sett en bildruta ifrån, ingen trailer, inga stillbilder, jag hade en vag aning om att det handlade om robotar och monster på något sätt. Såg filmen på bio och älskade den. Helt magisk. Man of Steel hade jag sett fram emot från dagen jag hörde att de skulle göra en ny Stålis-film och med hjärnan och hjärtat fyllt till bredden av förhoppning så blev jag grymt besviken på den CGI-stinna soppa som hade kunnat bli så bra. Det fanns så mycket i den som kunde ha blivit något om de hade spenderat lite speltid på det istället för att slå sönder Metropolis i pyttesmå pixlar, f’låt bitar.
Hur snurrigt storyn till Percy Jackson än låter så blev jag genuint underhållen! Jag har inte läst böckerna och jag har inte sett ettan, så jag tog filmen för var det var. Ett matiné-äventyr som faktiskt försöker sig på att vara lite som äventyrsfilmerna från förr med monster och sjöodjur. Men vid första anblick så gick iskylan ned genom ryggraden då det verkligen kändes som Twilight med väldigt många välsminkade och snygga tonåringar, som gör lite för många krumbukter för sitt eget bästa. Men efter en liten stund glömmer man av de ibland lite ostiga effekterna och faktiskt hakar på Percys äventyr ihop med sina två vänner Ron och Hermonie. Fan nu var jag där igen… Men det kan inte hjälpas, Harry Potter gör sig påmind hela tiden. Harry har också en profetia över sig, han är den enda som kan rädda världen, har lärare som lär dem hur de ska använda sina krafter, tjejen i gruppen är den smarte som håller koll på allt och kan det mesta och alltid har bra lösningar på problem etc. Sen har vi Ron-kopian, som här heter Grover (Brandon T. Jackson) är Satyr och har ungefär samma personlighet som Ron – den godhjärtade, lite fega men lojala vännen som gör allt för gruppen när det verkligen krävs. Nu är ju dessa karaktärer och sammansättningar gamla som Gudasagorna själva, men filmskaparna skulle kanske ha funderat ett varv till på hur de skulle göra dem lite annorlunda mot ”förlagan”. Sen gör det ju inte saken bättre att Chris Columbus både regisserade de första Harry Potter-filmerna och den första Percy Jackson-filmen…
Den nye regissören Thor Frudenthal gör ett helt okej jobb, men manus är inte så fruktansvärt avancerat. Det går ganska rakt fram hela tiden, utan större twists men det finns en värme i botten som gör att du följer med på resan utan att tappa intresset. Med lite efterforskningar så visar det sig att den här filmen har väldigt lite med boken att göra, till fansens stora förtret, och det är också en av anledningarna till att filmen inte har så bra betyg på IMDb. Det ser tydligen också lite halvmörkt ut för att det ska bli en tredje film. Fast med det slut som är på filmen så måste det bli en trea, för de slutar verkligen med en riktig cliffhanger. Böckerna är skrivna av författaren Rick Riordan och den första boken kom ut 2005, (Åtta år efter första Harry Potter boken och ett antal år efter första filmen). I boken är Percy 12 år gammal. Något de har tagit bort helt då de rollsatte den då arton år gamle Logan i huvudrollen i första filmen 2010. Det blir en lite annan dynamik då du ändrar en huvudkaraktärs ålder så pass rejält. Jag kan tänka mig att mycket av böckernas tyngd låg i att Percy finner sig själv lika mycket som han hittar sina krafter.
Filmen är inget som kommer att ockupera hjärnkontoret alltför länge men den gav mig i alla fall 105 minuter underhållning, som jag inte gäspade mig igenom och den hade två riktigt sköna scener. Den ena av den innehåller en galen taxiresa med tre blinda gamla häxor och den andre har min favoritskådis Nathan Fillion, som i en smått galen scen refererar till min favoritserie Firefly.
Filmen köpte jag via Itunes och såg på datorn uppkopplad mot TV:n, i likhet med The Wolverine så fungerade 20th Century Fox´s DHD-tjänst ypperligt. Bra bild och ljud, inget kryp i bilden och bra uppspelning. Laddade inte ned hela filmen denna gång, utan såg den medan den laddade ned och det fungerade alldeles utmärkt det med. Dock behöver man ha ett snabbt internet.
