Nintendo visar varför man är mästare på spel, Wind Waker är fortfarande ett av världens bästa äventyrsspel, även om åldern rispat lite i den så skinande rustningen.
För oss har ett av det senaste årtiondets allra bästa äventyr varit The Legend of Zelda: Wind Waker. Vi älskade hur det såg ut på vår GameCube, med sin underbara celshading-grafik och med tanke på hur komplett spelet kändes i fråga om upplägg, miljöer och bossfighter så undrar vi om det inte kanske (för oss) var det bästa Zelda-spelet genom tiderna, i stark konkurrens med A Link to The Past?
Nu släpper Nintendo spelet igen, men denna gång på Wii U, i högupplöst 1080p-version och nya banor. Är det värt pengarna om du redan har det till GameCube och kan detta vara spelet som drar igång Wii U:ns storhetstid på riktigt? Läs vidare så får du svaret…
I Wind Waker iklär du dig rollen av en pojke som lever i tiden ”efter den store hjälten”. Då du på din födelsdag får hjältens gröna kostym, ett svärd och en sköld så fattas bara en prinsessa (som kanske kan vara någon du känner igen) att rädda… och det är just det som händer, då du slungas in i äventyret som är The Wind Waker! Detta är första gången legendaren och Zelda-skaparen Shigeru Miyamoto lämnat över rodret till någon annan och Eiji Aonuma har förvaltat förtroendet väl. Minst sagt.
The Wind Waker (WW framöver) är otroligt snyggt, stämningsfullt och oehört enkelt att komma in i. Din hjälte (som du namnger själv) kan röra sig fritt i 3D, i världen som öppnas upp framför dig. Du börjar på din barndomsö, men snart lockas du på äventyr genom att ta den förtrollade båten ut på haven. Här förvandlas spelet lite till ett sjöäventyr, där du får besegra jättebläckfiskar och finna försvunna skatter – allt med hjälp av pekskärmen på Wii U-kontrollern, som gör spelupplevelsen mycket smidigare än den vara på GC. Spelet kan också avnjutas med Controller Pro för mer retro-känsla, men kartan på padden är en stor fördel, så vi rekommenderar verkligen det.
Överlag känns uppdateringarna som Nintendo gjort med denna klassiker vettiga. Första versionen saknade några dungeons (som är banorna som leder fram till bossar), två av dessa är tillbaks i den här versionen. Även båtfarandet, som var charmigt på GC men också lite tidsödande (ex på slutet när man skulle hitta åtta bitar av TriForce) har snabbats upp och polerats, du kan nu ex köpa snabbsegel och slut-questen har skalats ned till acceptabla (och logiska) tre bitar, istället. Detta är bara några av de subtila uppdateringarna som gör spelet smidigare, men samtidigt behåller essensen av originalet, som gjorde det så underbart.
För Wind Waker vågar vara annorlunda. I tider där allt ska vara fläskiga cut-scenes med dyra (läs: kända) röstskådespelare och för-rendrerade, episka sekvenser så håller Wind Waker fast vid sin enkelhet. Spelet är i det närmaste knäpptyst, så när som på den smäktande hjältemusiken och vissa utrop och låter dig läsa texten och själv innbilla dig figurernas röster. Mossigt? Kanske. Men det är också ett välkommet break för oss som älskar att skapa samtidigt som vi spelar, som vill använda vår fantasi (och växte upp när spel inte ens hade grafik, utan bara text, men det var spännande ändå).
HD-remastern är kanonbra, spelet är ett estetiskt mästerverk och även om man kan känna att vissa uppdateringar inte gjorts hela vägen (känns ex som en del animationer inte uppdaterats) så är helthetskänslan ändå ett snyggare och mjukare spel.
Nintendo ska ha en eloge för arbetet man gjort med Wind Waker HD – för hur mycket vi än pratar om processorkraft och upplösningar så kan inget ersätta ett briljant spel – och som spel betraktat är Wind Waker briljant. Om uppdateringen är värd priset får du avgöra själv, men du som inte spelat The Wind Waker på GameCube måste helt enkelt ha det till Wii U. Det är ett spel som definierade en generation och när du spelar det och låter dig tas med på äventyret, så kommer du att förstå varför.
