Rockstar Games hade mycket att leva upp till när Red Dead Redemption 2 äntligen släpptes efter åtta år, fredagen den 26 oktober 2018. Inte bara att det är uppföljaren till en älskad föregångare på förra generationens konsoler (Red Dead Redemption, 2010) det är också ett spel som följer Rockstars ”andra” succé, GTA V – världens med råge mest inkomstinbringande spel, som fortsätter att dra in seriös deg tack vare ett aktivt online-läge. Rockstars grundare skapade sig ett namn på 90-talet med det första Grand Theft Auto och grundarnas ”rockstjärne-attityd”, att dyka upp på intervjuer med en öl i varje näve och allmänt röja runt på hotell och i pressen. Men man levererade också genom åren otroligt avancerade och polerade spelupplevelser, som engagerat hundratals medarbetare och kostat hundratals miljoner dollar i utveckling. Spel som i sin tur dragit in miljarder och ofta satt ribban för kommande spelsläpp. Är Red Dead Redemption 2 ytterligare en sån fjäder i hatten? Häng med oss på äventyr i vilda västerns sista, döende dagar så får du svaret.
Mycket i RDR2 handlar om livet som bandit – men du kan även leva exemplariskt och bli känd som en ärans man.
I denna uppföljare, som tidsmässigt utspelar sig före händelserna i ettan, så får vi åter kliva in i Arthur Morgans väderbitna boots och leva äventyret som del av den karismatiske ledaren Dutchs gäng av tjuvar, banditer och skojare. Historien börjat med att gänget flyr Blackwater efter en stor stöt som skulle kunna göra att alla kunde dra sig tillbaka bekvämt, men priset på gängets huvuden från lagvrängarna Pinkertons gör att en resa över USAs vida landskap blir nödvändig. Genom snö och blåst, skador och tomma kistor, så måste gänget etablera en ny tillvaro där målet är att ta sig upp igen och så småningom tillbaka till skatten. Den blir din uppgift att balansera livets alla utmaningar (bokstavligen – äta, sova, tjäna pengar) samt ta beräknade risker, hålla dig på på rätt sida (eller åtminstone undan) lagen och tämja vildmarken med sina många och tidvis farliga djur. Blanda det med en historia som bjuder på pålitliga och opålitliga främlingar samt oförutsedda händelser där gängmedlemmar blir inblandande, så har du delar av vad spelupplevelsen Red Dead Redemption 2 innebär.
Arthur Morgan är tillbaka och nu får du veta vad som hände innan ettan.
Man kan på sätt och vis säga att open-world-spel varit trenden senaste decenniet. Alla AAA-spel ska numera vara stora ”sandlådor”, med mängder av inslag, frivilliga som ofrivilliga, sidouppdrag, minispel att grotta ned sig och mängder med underliggande storylines så att man lätt kan sysselsätta sig i 50-100 timmar och känna att man får ”värde” för sina sex hundra investerade kronor. Vi har aldrig fattat denna inställning. Det är kvaliteten på upplevelsen, inte hur tunt man kan bre ut den över en massa timmar, som är behållningen. Hellre 10 bra timmar än 100 mediokra och upprepande. Assassin’s Creed är ett exempel på en spelserie som på senare år drivit på att fylla världar med mängder, men ofta väldigt upprepande uppdrag. Medan det numera något uttjatade – men fortfarande lika strålande exemplet – The Witcher 3 2015 förkroppsligade perfektionen av balansen öppen värld, story, manus och tekniskt genomförande (till slut). Red Dead Redemption 2 nollställer på sätt och vis denna mätare. Här finns en öppen värld som är – minst sagt – enorm, med ett naturligt tempo, mestadels perfekt avvägda sidouppdrag och en tydlig huvudstory-linje samt i princip hur många detaljer som helst. På riktigt. Man kan spendera timmar i Red Dead Redemption 2 med att bara gapa åt detaljrikedomen och noggrannheten. Alla har säkert hört om att hästarnas pungkulor krymper i kylan (!), men det är bara ett spektakulärt exempel av tusen: du kan studera djur och deras beteende genom kikare, spela Texas Hold’em på rätt avancerad nivå, fiska i dagar, förfina otaliga skjutvapen, slänga ihop mat-recept och döda djur på alla möjliga och omöjliga vis, för att tillaga dom, sälja deras hudar eller bära deras päls på huvudet. Det går utan minsta problem att förlora sig 100+ timmar i världen bara på saker som egentligen inte tar storyn en enda millimeter framåt – och då ska vi minnas att online-läget ännu inte släppt…
I slutet på denna konsol-cykel (som vi faktiskt befinner oss i) så har spelen börjat bli löjligt snygga. Red Dead Redemption 2 tar även konceptet grafik och presentation till en ny nivå. Det är tidvis så snyggt och detaljerat (återigen) att man baxnar. En upphottad maskin över bashårdvaran rekommenderas varmt PS4 Pro, eller allra helst Xbox One X – vars version är den enda som har native 4K (även om spelet i skrivande stund saknar äkta HDR, vilket är något av en besvikelse). Naturen, horisonten, animationerna, djuren, ljuseffekterna, blodet och alla andra tusentals små detaljer – såsom att blod som fastnat på trä, med tiden tynar bort, men aldrig försvinner helt (!!) gör att man undrar vad vi kommer att få se i slutet på nästa konsolgeneration? Och allt detta är gjort med sån ingenjörsgeni att man undrar vad för trollkarlar som jobbar på Rockstar? Witcher 3, AC: Origins och många andra open-world-spel laddar ofta och länge. I Red Dead Redemption 2 märker man knappt av några laddningsskärmar (nu körde vi det också från SSD, ska sägas). Det är som livet, det bara går på och på, plats efter plats, situation efter situation. Förutom att vara snyggt som en tavla är spelet också så indragande precis på grund av det – det känns sömlöst, samtidigt som det tar sig sin egen, goda tid. Här finns få snabb-resepunkter och tidvis kan man känna att ”det händer inte så mycket”. Nej. Förutom livet då och en arsenal NPC:er som faktiskt känns som de kan ha en riktig personlighet.
”Familjen” är till en början allt i RDR2.
Ljudet är även det i referensklass. Musiken är perfekt tonsatt och smakfullt använd, det slösas inte med känslosamma stråkar och de fina ljudeffekterna, kombinerat med ett förstklassigt röstskådespel som innehåller 700 (!!) unika skådespelare, ger verkligen en känsla av att man fått en spelbar version av Tarantinos The Hateful Eight. Kontrollerna och spelets tutorial-del är väl de svaga punkterna i sammanhanget, även om det inte är något större fel på någon av dessa egentligen (men jämfört med den skyhöga nivån på resten). Det är lite klumpigt och icke-intuitivt att slåss och skjutandet blir aldrig riktigt så kul och medryckande som man först hoppas när adrenalinet börjar pumpa. Det funkar ändå helt OK, absolut, men det är lite grovhugget och svårmanövrerat. Att styra hästen eller diligensen är också lite småbökigt och ibland kan man inte stanna i tid eller väja exakt som man önskar, vilket kan skapa både dråplig humor såväl som frustration när man råkar köra över en oskyldigt person (utan ögon tydligen) och sheriffens män surrar som flugor efter en. Det är inga dealbreakers, men det är smolk i bägaren på en annars så fulländan produkt. Eftersom CD Projekt Red fick chansen att släppa finjusteringar till Witcher 3 i nära ett år, så får vi ge Rockstar samma tillfälle, så Red Dead Redemption 2 kan mycket väl växa ytterligare med kommande patchar. Man ska ha i åtanke att detta ändå är en galet imponerande och finslipad produkt, med tanke på sin ambition och tekniska omfattning.
Lika roligt som huvudspelet?
Summering: Vi älskar skrivna recensioner, att sätta betyg med siffror är verkligen vanskligt ibland och Red Dead Redemption 2 är ett perfekt exempel på det. En tiopoängare ska ju vara ett spel som är perfekt, i princip utan fel. Red Dead Redemption 2 har ett par fel, om än inte så jättestora: action-kontrollerna är lite av en besvikelse och det något sävliga tempot lär inte roa alla. Men det spelar faktiskt ingen större roll, för som helhet är detta hypnotiskt och blir nästan omöjligt att slita sig från när man tillåter sig att vaggas in i det. Det är så proppfullt av platser, uppdrag, figurer att möta och hantera och val att göra (du kan vara både hjälte och skurk – valet är ditt). Och detaljer – alla dessa fantastiska detaljer – du kan tro att du sett allt men ändå överraskas av något nytt, vare sig det är stort eller litet. Det är en teknisk och spelmässigt triumf för Rockstar Games, som sätter ytterligare en ny standard i open-world spel. Din personliga preferens må vara gangster-metropolerna i Grand Theft Auto eller fantasy-världen i The Witcher, men inget spel har objektivt samma omfattning, detaljrikedom och mängd innehåll att förlora sig som Red Dead Redemption 2. Sen kanske du bara vill följa storyn till slutet och strunta i allt annat. Gör det då, men kom ihåg att det inte är slutet på resan som är målet i RDR2. Själva tänker vi komplettera fiskesamlingen och slå de allra bästa i Texas Hold’em. Vi är på god väg. Och om det inte är ett toppbetyg till en cowboy-livssimulator så vet vi inte vad som skulle kunna vara det. En modern klassiker, helt enkelt.
Så här sätter vi betyg på Senses