George Lucas Star Wars-trilogi (1977-1983) har format otaliga filmälskares liv, särskilt de som var med runt tiden då de först begav sig. Små-fåniga, melodramatiska, med tidvis styltig dialog och skådespeleri, så lyckades de ändå fånga en hel värld med sitt rika universum och sitt mytologiska berättande. De skapade helt enkelt film-magi, i brist på bättre ord. Regissören Michelangelo Antonioni tillskrivs ett klassiskt citat om filmskapande “Har man bara något att berätta, kan man vara hur klantig som helst”. Och det har kanske aldrig rimmat så sant som i fallet Star Wars. George Lucas är och var en makalös historieberättare, men kanske inte lika vass regissör och manusförfattare.
Ändå bestämde han sig för att ensam regissera och skriva hela prequel-trilogin, nästan 20 år senare. Och det började dåligt; med The Phantom Menace (Det Mörka Hotet), en påfrestande Jar Jar Binks och ändlösa parlaments-sekvenser som skulle få C-Span-sändningar att verka spännande. Nya stjärnskottet Hayden Christensen visade sig vara en träbock, som ändå uppfyllde Anakins ödesdigra transformation och trilogin slutade trots allt på topp, med en riktigt bra film, Revenge of the Sith (Mörkrets Hämnd) som knöt ihop profetian kraftfullt och är den näst bästa filmen i serien, i vår bok. Med tiden har prequel-trilogin vuxit och – även om den inte är helt nödvändig – så har den ändå sin plats i Star Wars-universumet och delar flera av kvaliteterna och tillkortakommandena som original-trilogin hade.
Efter att Disney köpt upp Lucas berättar-imperium 2012 så började planer smidas för att casha in på investeringen, som sägs ha kostat musbolaget fyra miljarder dollar. Vad hände egentligen efter Return of the Jedi (som är den bästa Star Wars-filmen, för er som undrar)? Flera av Hollywood bästa fick ta plats framför och bakom kameran. Sequel-trilogin hade habila skådisar i huvudrollerna, action-späckade manus och J.J Abrams vid rodret på två av filmerna (till slut), samt Looper/Knives Out-regissören Rian Johnson på mellanfilmen. J.Js avslutande tredje del – The Rise of Skywalker – är den bästa av dem alla… även om det tyvärr inte säger så mycket.
Eftersom Henric redan recenserat filmen när den hade premiär på bio, hänvisas till den recensionen för mer info om handlingen och analys av samma. Denna recension kommer att fokusera på Ultra HD 4K-utgåvan.
BILD
I paketet finns en UHD 4K Blu-ray (som vi kikar på här) och en standard Full HD, Blu-ray-version. Likt de andra slutfilmerna i varje trilogi så är The Rise of Skywalker den mörkaste filmen. Bokstavligt och bildligt talat. Alltifrån Kejsarens Sith-planet Exegol till otaliga scener i dunkla miljöer, natt, regn och oväder och så vidare. UHD 4K är som gjort för detta, där HDR ger avgrundsdjup svärta, utan att man helt förlorar inslag av detaljer och nyanser. Filmen är kodad i HEVC (x265) och i dagsscener fullkomligt lyser allt; från minsta patina i Storm Troopers dräkter, till snygga eldslågor och fascinerande natur, öken- och skogsmiljöer. Lyftet från vanlig Blu-ray blir påtagligt, både i form av bättre färger, mer detaljer men också snyggare svärta tack vare HDR(10). I vårt stilla sinne undrar vi hur grymt detta vore i ett dynamiskt format, som Dolby Vision eller HDR10+? Men det sparas väl till nästa, special edition-utgåva vi måste köpa till Star Wars-samlingen.
LJUD
Disneys utgåvor verkar överlag vara något försiktigt mixade i fråga om grundvolym. Så länge man är medveten om det och krämar på 25-30% extra på anläggningen så får man dock ett habilt Dolby Atmos-spår, som skapar närvaro genom tight bas och bra positionering av ljudeffekter – även om vi hört mer levande postionerings-effekter. Vi hade önskat lite vassare center och dialog också, men på det stora hela är det här ett bra ljudspår för denna typ av film, om du bara är lite mer generös med volymen.
EXTRA
Man har varit kloka på Disney och lagt allt extramaterial på en egen skiva, så man kan maximera utrymmet för bild och ljud på filmskivorna.
Här finns en intressant, dryga två timmar lång tillbakablick (med fokus på The Rise of Skywalker, ändå) över alla nio kapitel i sagan (The Skywalker Legacy). Utöver det får vi ett gäng kortare featurettes, alla i HD:
Pasaana Pursuit: Creating the Speeder Chase (14 min)
Aliens in the Desert (6 min)
D-O: Key to the Past (6 min)
Warwick & Son (om Warick Davies, som varit mer i flera av filmerna och spelade huvudrollen i Willow för George Lucas, 6 min)
Cast of Creatures (8 min)
Ett litet minus för att inget av extramaterialet är textat på svenska. Tänk vad många fler som skulle ha glädje av det då?
Sammanfattning
Det var tyvärr tydligt att den nya Star Wars-trilogin skulle dras med problem redan efter första filmen haft premiär. Förutom att historien “började om” (på nästan samma sätt som i fyran) så har Disney sen dess mjölkat universumet tämligen aggressivt; vilket förvisso resulterat i en bra spin-off (Rogue One), men tyvärr även flertalet, överlag mediokra filmer i form av Solo och denna uppföljar-trilogi. Detta är inget haveri i nivå med den, på en spik kokade Hobbit-trilogin, som var ett blek upprepning av den smått perfekta Sagan om Ringen-trilogin – men det är ändå något helt annat.
Detta är tekniskt skickligt filmskapande på alla vis, klart underhållande i de nära tre timmar det håller på. Samtidigt känns allt så hoplappat av för många kockar i soppan (sjuan, åttan och nian upplevs med nöd och näppe att de hänger ihop, då den sista filmen i princip kör över det flesta valen i den utskällda och ur-trista The Last Jedi), slätstruket och fokus-grupp- / corporate-anpassat. Men framförallt har man – trots obegränsade resurser (eller på grund av?) – lyckats att på något vis nästan ta död på den allra största styrkan med Star Wars-filmerna: magin. Den är i långa stunder som bortblåst. Nya trilogin är tämligen modern science-fiction, med högt produktionsvärde och roande popcorn-underhållning för stunden, som man glömmer bort det mesta av i samma stund som de är över. De blir därför något av en skugga, ett eko – inte minst på grund av alla återanvända inslag – av en banbrytande filmtrilogi. Sen må The Rise of Skywalker vara den filmmässigt och tekniskt bästa, men precis som Antonionis bevingande ord handlar filmerna man minns inte om det tekniska hantverket.
Kanske kommer även denna sequel-trilogi växa med åren. Kanske kommer nästa generation filmälskare avguda den, så som Generation X dyrkar original-filmerna. Men det är osannolikt. För med alla fel som originalfilmerna dras med, så har de ändå hjärta och något unikt att berätta. Och det kan man tyvärr inte säga om uppföljarna, även om de lär sälja en massa leksaker och tv-spel. Det blir en rekommendation tack vare den välgjorda avslutningen och den fina UHD-utgåvan, men nu hoppas vi innerligt att Disney förvaltar Lucas berättar-arv med mer vördnad och väntar med att prångla ut fler filmer och tv-serier tills man verkligen har något man måste berätta.
Det skulle alla vinna på.
