Det var länge sedan som jag blev så här besviken på en Disney-film. Röjar-Ralf Krashar Internet har en riktigt rolig trailer, som jag dumt nog har sett ett par gånger för jag verkligen såg fram emot den här filmen. Sen visar det sig att allt som var roligt i Röjar-Ralf Kraschar Internet var med i trailern – man har inte ens kortat scenerna.
Röjar-Ralf (John C. Reilly) och Vanilja (Sarah Silverman) är bästa vänner, de hänger tillsammans konstant. Vanilja börjar dock vantrivas i sitt spel då det är samma sak varje dag; hon kan banorna utantill. Så Röjar-Ralf vill hjälpa henne med tristessen, men tyvärr visar det sig snabbt bli en björntjänst då ratten till spelet går sönder. De har nu en vecka på sig att få tag i en ny ratt, innan spelet skickas till soptippen. Samtidigt har ägaren av spelhallen skaffat sig internet och via routern kan Röjar-Ralf och Vanilja lämna spelhallen och leta reda på ett nytt styrdon. Problemen börjar hopa sig då Vanilja och Röjar-Ralf hamnar i det våldsamma bilspelet Slaughter Race och möter den vackra och tuffa Shank (Gal Gadot).
Först: de få saker som jag gillar med Röjar-Ralf kraschar internet och det är skådespelarinsatserna, både veteranerna från första filmen – som är tillbaka i sina respektive roller – och även nya såsom Gal Gadot. Sen är det vansinnigt kul med alla olika referenser, men detta är verkligen inget som håller för en hel långfilm (I’m looking at you The Emoji Movie).
Jag såg som sagt fram emot den här filmen och min känsla av besvikelse blev starkare och starkare ju längre Röjar-Ralf kraschar internet fortskred. När den var slut så var jag tvungen att se om första filmen, för jag kunde inte förstå hur filmskaparna kunde tappa bollen så kapitalt. Första filmen är ett mästerverk i jämförelse med denna bedrövliga uppföljare. I Röjar-Ralf så finns det en tydlig handling och personutveckling; Röjar-Ralf och Vanilja räddar varandra på olika sätt och deras vänskap och kärlek är varm och trovärdig. I uppföljaren uppvisar Röjar-Ralf bara avundsjuka, egoistiska, elaka och korkade egenskaper. Handlingen – att finna ratten och hur de löser det – fixas på halva speltiden och resten fylls upp av att Röjar-Ralf ska förstöra Vaniljas nya vänskap med Gal Gadots karaktär Shank. Manuset saknar styrning totalt och vet verkligen inte vilken fot det ska stå på.
Jag var verkligen helt hundra på att de hade bytt ut både regissörer och manusförfattare, för att det är svårt att missa målet så här grovt. Till min förvåning och bestörtning så är det trots allt samma personer i dessa positioner.
Röjar-Ralf krashar internet finns inte att få tag på i en svensk UHD-version utan då får man hosta upp stålar för att köpa den utomlands. Blu-ray-utgåvan vi får uppvisar fin bild, så långt som uppskalningen och HD kan ge oss. Då filmen är animerad finns det inget spill eller gryn som kan störa upplevelsen. Ljudet, i Dolby Digital 7.1, känns dock tyvärr väldigt klent. Det är väldigt mycket som händer i den här filmen och jag upplevde att det saknades en hel del bett i ljudbilden. Jag såg som sagt om första filmen och den har ett vanligt DTS 5.1-ljudspår som faktiskt var kraftfullare på många sätt. Bland annat med djupare bas och fler surround-effekter. På plussidan finns dock en hel del roliga grejer på skivan och dokumentärerna är faktiskt rätt sevärda.
Sammanfattningsvis så finns det ändå en del ljuspunkter som håller helhetsbetyget ovanför vattenytan. Skådespelarinsatserna är som sagt mästerliga, de gånger manuset tillåter dem att finna samma magi som i första filmen och referenserna är riktigt kul. Blu-ray utgåvan är välfylld med extramaterial. Men förutom det så är jag som helhet riktigt besviken.
Så här sätter vi betyg på Senses