senses.se testar: PS4 och releasespelen

156

Artikel postad 2013-11-22 12.38. Uppdaterad senast 2013-12-09 16:49. Passa också på att läsa om den uppgraderade Playstation 4 Pro som kom 2016.

Det är ganska exakt ett år sedan Nintendo lanserade sin Wii U och formellt startade Next-Gen-race:t (eller den åttonde generationen konsoler). Efter ett år med relativt svaga försäljningssiffror och alltför tunt med riktigt bra utbud spel, så börjar konsolen nu ta fart. Men imorgon lanseras hård konkurrens i form av Sony:s fjärde Playstation – Playstation 4 (PS4) – som redan gjort succé med 1 miljon sålda enheter på 24 timmar i USA.

Vi på senses.se har senaste veckan hårdtestat Sonys nya maskin och de flesta releasespelen (som hann dyka upp på redaktionen). Och vi ställer frågan: Är PS4 värt att springa ut och köpa, dag 1? Häng med, så får ni svaret.

När man öppnar förpackningen, som nu officiellt endast verkar använda PS4 och inte längre namnet Playstation, så möts man av den klart snyggaste designen vi någonsin sett på en konsol. Space:ig, modern och visuellt tilltalande så är PS4:an en kompakt och väldigt svart historia, med mini-mini-knappar på framsidan samt ren och snygg på baksidan, som består av endast de nödvändigaste in- och utgångarna (A/V-utgången är nu borta, så HDMI är det enda som gäller). Som helhet känns konsolen mästerlig och en ära att inreda i vilken möbel som helst.

Eller i är fel ord, snarare med eller på. PS4:an trivs nämligen inte så bra i exempelvis en tv-bänk. Dels för att den blir ganska varm, dels för att vi hade problem med WiFi-anslutningen första kvarten. PS4:an och routern hittade helt enkelt inte varandra, men när vi flyttade ut den så fungerade det prima. Så tänk på det, känslig WiFi sändare/mottagare. En lite tråkig sak på tal om WiFi är att PS4:an, trots att den är det modernaste du kan få tag i idag, inte stöder det överlägsna 5Ghz-bandet och inte heller senaste WiFi-standarden AC (utan endast 2,4 GHz och gamla standarderna b/g/n, som är långsammare). Synd, vågar man hoppas på att det stödet kommer med mjukvaruppdatering?

Efter att ha bootat upp maskinen (genom den lilla, lilla strömknappen på framsidan) så möts man av en härlig, snabb och smidig meny med skön ambient-musik som spelar i bakgrunden. Det är visuellt tilltalande, om än lite ovant – vi gillade redan PS3:ans XMB-meny, detta är en slags grafiskt utveckling – med inställningarna på precis motsatt sida mot vad vi är vana. Gränssnittet kan dock mer och stödjer bl a social media och video sharing (som kan bli stort, att dela video från dina 15 senaste minuters spelande) dessutom är vi lyckliga för att ha fått snabbare menyer, snabbare internetuppkoppling och snabbare PS Store (och vi tror detta kan optimeras ytterliggare med kommande firmware och mjukvara).

Av någon märklig anledning verkar dock PS4:an sakna några grundläggande funktioner som PS3:an hade – PS4:an har ex inget stöd för mediaserver (streaming av film och musik), MP3 (annat än från Sonys egna butik) och saknar stöd för 3D Blu-ray. Märkliga hål i en annars modern och kompetent mjukvara, som vi hoppas Sony uppdaterar och fixar så snart som möjligt.

Redan när man kör det första spelet så märker man att PS4:an är ett muskedunder. Men det är inte bara grafiken, färgerna och upplösningen vi imponeras av – den stöder även HD-ljud och det gör stor skillnad för närvaron, samtidigt som den flyttar röster och ljudeffekter sömlöst mellan högtalarna, beroende på hur du vrider och vänder dig i spelet. Najs!

Konsolen har en tendens att vibrera ibland när den läser skivor, så stadigt underlag är att rekommendera. Bakgrundsnedladdning funkar prima (och är snabbt) och den nya Dual Shock 4-handkontrollen är mindre än sin föregångare, men har touch-skärm och ljusindikator (mest en gimmick just nu, som reflekterar sig lite halvstörande i plasman). Kände att jag hade händer stora som dasslock nu när kontrollern blivit mindre, men den känns fortfarande bra och spänsten i knapparna och trigger-knapparna är helt perfekt. De analoga styrspakarna har också fått en bra make-over. Nu har de konkav yta med anti-halk-plast, vilket är kanon för greppet, när svetten i matcherna börjar finna sin väg till labbarna.

Som helhet är hård- och mjukvaran i själva maskinen väl godkänd, men känns som den kommer att vinna på framtida uppgraderingar som fixar de små skavankerna vi saknar ovan.

Nu till det viktigaste för en maskin – spelen. För hur mycket vi än talar om minne, kapacitet, upplösning och mega-flops så är det ju spelen som finns att spela som avgör ifall en maskin är värd att satsa på eller inte (allt det andra kan du få billigt av en modern PC).

FIFA 14

Årets fotbollsspel (se vår derby-recension av FIFA 14 vs PES 2014) har fått ett ordentligt ansiktslyft till PS4, även om skillnaderna är främst estetiska, så bidrar de extra musklerna till ett ännu snabbare och smidigare fotbollslir. Med PS4:ans enorma kapacitet så kommer skaparna framöver kunna programmera mer avancerade figurer, med mer individuella tekniker och egenskaper, men till dess så är FIFA 14 inte alls ett dåligt spel i genren.

De största nyheterna märks såklart i upplösning, detaljer och flyt. Publiken rör sig realistiskt och känns nu mer naturliga och äkta, inte bara rader av papp-figurer. Själva spelet flyter på utan skavanker och FIFA behåller tempo och flöde genom sina smidiga övergångar från repriser och avblåsningar, nu matchat med ordentligt flyt när det händer mycket på en gång på skärmen. Gott om folk att möta online och bra avstånds-matchning via ditt IP för minimalt laggande.

We like.

BATTLEFIELD 4

Boom! Så här ska ett bra FPS kännas – och framförallt, se ut! Stockholmsbaserade DICE har gjort ett mirakulöst bra jobb med PS4-portningen av BF4 och visar att demo:t vi fick ta del av på E3 inte bara var optimerat för monster-PC-datorer (som det säkert visades på). BF4 är tight, frame rate:n perfekt, grafiken används ypperligt och ljuseffekterna – såsom sol som strålar igenom knäckta, gamla brädor i gamla, övergivna bunkrar skapar precis den stämning och närvaro man kan komma att vänta sig av next-gen. Detaljerna är fantastiska, från flockar av fåglar som känns som de ibland ska täcka himlen, till det absolut snyggaste vatten vi någonsin sett i ett spel.

BF4 är något mer krävande och avancerat än Call of Duty: GHOSTS, men fortfarande tillräckligt enkelt och snabbtillgängligt att du inte behöver vara någon FPS-expert för att få ut något av det. Kampanj-läget utmanar dig, och om du kör Rambo-stil så förbered dig på att spela om en hel del, även om spelet faktiskt hjälper dig med ex möjligheten att kalla in luftsupport och beordra dina kamrater att anfalla ett visst mål.

Hade vi fått lite mer story och omväxling så hade toppbetyg varit givet, nu är det ”bara” jäkligt bra. Och ett stort lyft från PS3-versionen, för dig som funderar på att uppgradera. Do it!

NEED FOR SPEED: RIVALS

Ett av de mest lovande spelen på E3 i år, visar sig vara en av de stora besvikelserna till PS4-releasen. Göteborgsbaserade Ghost Studios har inte lyckats ge oss den Next-Gen-upplevelse vi förväntat oss av det suveräna demot (som säkert visades på en Monster-PC, ja vi vet). Need for Speed: Rivlas stora akilleshäl är frame rate:n, som av någon oförklarlig anledning är låst till 30 fps. Varför? Vi vet inte, men det skadar verkligen upplevelsen av denna spirituella uppföljare till Need for Speed: Hot Pursuit, där street racers ställs emot hårdkokta snutar och du måste välja din sida.

30 fps funkade och var imponerande på PS3 och det är inte ospelbart på något sätt, men här – på PS4, där grafiken förvisso är snygg och detaljer såsom plåt och ljus används schysst, så brister det ändå när man inte får den där fartkänslan och inlevelsen man förväntar sig av next-gen. Ghost säger att det möjligtvis kommer att gå att lösa frame rate-problemet med en patch framöver. Låt oss hoppas det, för som vi alltid säger – frame rate före upplösning alla dagar i veckan! (givetvis helst båda, men alltid 720p före 1080p om man inte kan leverera stadiga 60 fps). Tills dess är NFS: Rivals ett ouppfyllt löfte om stor arkadracing-potential.

KILLZONE: SHADOW FALL

Killzone-serien har länge förknippats med nya Playstation-modeller, ända sen vi såg den imponerande (men tyvärr förrendrerade) videon till PS3, så har holländska Guerilla Games varit lite av ett format-exklusivt flaggskepp och uppvisningsmaterial. Och visst, på uppvisningsfronten så gör Killzone: Shadow Fall ingen besviken. Här får vi det för oss så viktiga flytet – frame raten, stabil på optimala 60 frames per sekund, parat med grafik som ger oss hiskeligt bra detaljer och färger. Shadow Fall är väldigt filmiskt och skapar snabbt stämning genom att ge dig tutorialen ur synvinkeln på dig som barn, flyendes från kriget med din pappa. Ljudet är grymt, dialogen rör sig snyggt mellan högtalarna och ljudbilden målas upp utan brister medan du rör dig fritt i världen, i detta FPS. Grafiken är som sagt imponerande överlag, men det finns bitar – till exempel ansiktsmodellerna, som är lite underväldigande. Beyond gör detta bättre på PS3. Däremot finns en skön likhet mellan datorfigurerna och deras verkliga förebilder, ex i David Harewood (som vissa minns som CIA-chefen Estes i Homeland), som spelar Sinclair.

Killzone: Shadow Falls akilleshäl(ar) är tyvärr det lite väl ofta uppbrutna berättandet, eller rättare sagt spelandet, där videosekvenser måste ses om (i sin helhet!) bara för att man missar ett snabbt QTE-liknande knapptryck när sekvensen spelat klart. Klart störande för upplevelsen och väldigt icke-2014. Det andra är att spelet pendlar mellan att vara hårt skriptat till att ibland kännas lite väl öppet – man lämnas vind-för-våg och ska komma på genom trial and error hur man ska göra för att komma vidare. Dock är detaljen med OWL, ens flygande robotkompanjon som man kan beordra en trevlig touch.

Releasespel är ofta utvecklade flera år innan maskinens slutgiltiga spec:ar är klara, så det är förståeligt att de har vissa, ofilade kanter. Shadow Fall är i alla fall en tekniskt imponerade och mycket lovande uppvisning i vad PS4:an klarar och framförallt kommer att kunna ge oss om ett par år. Diggar du FPS-genren är det ett måste.

CONTRAST

Sony har lovat att iom PS4:an satsa mer på indie-utvecklarna. I en tid av galopperande produktionskostnader för sk AAA-spel så är det oftast uppfriskande och mycket mer intressant med små spel, med unika idéer. Contrast gör verkligen sin grej. Som en slags chiaro-scuro-målning, så utspelar det sig i en film noir-miljö, med två kvinnliga protagonister. Du styr den tuffa Kat, en donna som har förmågan att förvandla sig till en skugga och på så sätt använda skuggorna i miljön som fysiska objekt (för att ex ta sig vidare där ingen annan väg verkar finnas). Contrast leker med ljus och mörker, bjuder på skön jazzmusik och en hel del filmreferenser och citat (”of all the gin goints”… ”my God, it’s full of stars”), men dras tyvärr ned av lite hattiga kontroller och tidvis något bångstyrig kamera. Dessutom känns det som spelet ibland leder en lite väl mycket, nästan håller en i handen och flertalet problem är uppenbart bara en enda lösning på, vilket gör det till lite av ett A till B-följa-John-spel. Påminner i sina bästa stunder om underbara Limbo, och hade man vågat gå mer åt det hållet hade detta varit toppen.

Kul detalj är att Contrast är gratis att ladda ned för de som har (eller skaffar sig) PS Plus. Och om du inte har det så skaffa det, väldigt mycket värde för pengarna.

RESOGUN

Det andra ”gratisspelet” på PS Plus denna månad var en riktig käftsmäll av en visuell smällkaramell! Med rötterna i den klassiska arkad-shoot’em-up-genren så är Resogun den typen av spel vi en gång drömde om att ha i våra vardagsrum, men som dåtidens ”grymma arkadspel” (läs: NeoGeo) inte kom i närheten av. Detta är som en slags indie-upphottad version av klassikerna R-Type, Ikaruga och Nemesis. Otroligt ballt, smidigt och frenetiskt kul! På en slags rund, cirkulär, bana ska du styra ditt rymdskepp, peppra fiender och rädda människor. Mer avancerat än så är det inte – och det behövs inte heller! Spelet balanserar utmaningarna perfekt och vrider upp svårighetsgraden ypperliggt – bossarna är ett kapitel för sig, de är verkligen värda att spela fram till och väldigt roliga att möta.

Superb grafik, med ett imponerande antal fiender, skott, explosioner och detaljer som händer samtidigt, utan att spelet tröttnar eller hackar en endast sekund. Ljudet och den häftiga house/techno-musiken lär höja din puls och Resogun är lätt att förlora sig i en hel kväll med ”bara en gång till”-känslan som den besitter i kvadrat.

Enda önskemålet hade varit lite mer variation, annars är detta ett kalasspel och klart ett av de bästa spelen i startfältet!

KNACK

Skapat av PS4:ans ”pappa”, Mark Cerny himself, så är Knack ett plattformsspel som riktar sig till hela familjen, men inte riktigt lyckas nå hela vägen fram. Grafiken är bra, eller iaf helt OK och spelet flyter på bra, men figurernas enkelhet och den fasta kameran gör ändå att det inte riktigt känns så där ”next-gen” som man skulle önska. Du spelar Knack, en slags bionisk figur som kan växa sig stor med hjälp av magiska reliker och kan samla kraft ifrån kristaller. Ditt uppdrag är att stoppa anstormningen troll som hotar mänskligheten, i en avlägsen framtid.

Som plattformsälskare ville jag tycka om Knack och ger man det en chans och lär sig det, så är det inget dåligt spel. Däremot är det ett svårt och lite inrutat spel. Missar man så får man göra om från en viss punkt tills man gör rätt, ibland kan det vara en liten bit att gå tillbaka. Det är också, härliga miljöer till trots, ganska enformigt och Knack är begränsad till att hoppa, boxa, göra specialattacker och plocka upp skatter.

Lite av en besvikelse från mannen som en gång i tiden gav oss sköna Crash Bandicoot (på Playstation 1!) men inget dåligt spel särskilt för oss älskare av plattformsgenren. När får vi se ett Ratchet & Clank till PS4?

WARFRAME

Iom en ny generation konsoler så väller också en ny generation spelmodeller fram över oss, där den tongivande just nu är free-to-play. Detta, lite kontroversiella finansieringssysstem (eftersom som är något missvisande) bygger på att spelet är ”gratis” att ladda ned och spela – och man ska kunna spela igenom det helt gratis, men det blir roligare, mångsidigare och enklare om man betalar för sig (givetvis, utvecklare måste ju leva). För den med en massa tid och en ängels tålamod att nöta erfarenhet och uppgraderingar så kanske man kan komma helt gratis undan, för alla andra måste man nog investera i alla fall ett par hundra för en mångsidigare upplevelse.

Hursomhelst, WARFRAME är något så ovanligt som ett TPS (third-person-shooter, tänk Gears of War på Xbox) där du alltså ser din figur över axeln, men där spelet ändå beter sig som ett slags FPS. I WARFRAME är det rymd-ninjor som bemöter hotet ifrån de grinande, invadernade skurkarna The Grineers.

Förvånansvärt snyggt och intensivt spel, WARFRAME ska upplevas i multiplayer och bjuder på häftiga strider och tre olika klasser rymd-ninjor med olika egenskaper. Sure, det är inte senaste skriket i fråga komplexitet, story eller ambitionsnivå, men det är fullt dugligt för ett free-to-play, ganska bra till och med. Touch-padden på Dual Shock 4 används till specialattacker (svep med fingret framåt) och spelet har en bra matchnings-funktion för att hitta andra spelare och servrar.

Klart värt att spana in även om spelet just nu är i open beta, tekniskt sett.  Platinumpaketet kostar 369:- och kan vara värt investeringen om du diggar grundspelet.

LEGO Marvel Super Heroes

Liksom tidigare LEGO-ifieringar av kända IP:n (Indiana Jones, Star Wars, Batman etc) så är detta spel gulligt och lite sådär oskyldigt sött, för de mindre barnen. Småttingarna verkar älska det och ha oändligt tålamod att prova sig fram på varje knapp och kombination. För oss var detta ytterliggare en påminnelse om varför vi inte orkat igenom ett enda av de tidigare liren i serien (som vi gillat mer än detta) – LEGO-spelen känns helt enkelt inte intuitiva eller särskilt lättspelade. Kontrollerna är oexakta och spelet är ibland lite väl svepande i sitt genomförande – redan på första bossen så möts vi av två armar, som trots att de slår på ett ställe, kan träffa oss fast vi är på precis motsatt sida, eftersom man ”måste” lösa problemen och fighterna på ett visst sätt.

Yngre kommer säkert att älska det, men för oss var det inte mycket att hänga i granen. Grafiken i PS4-versionen är bra, om ändå inte väldigt mycket bättre än på PS3, utan mest estetiskt förfinad med högre upplösning och starkare färger.

ASSASSIN’S CREED IV: BLACK FLAG

Ett av de stora dragplåstren till PS4 kommer ifrån UBISoft. Detta spel, som också är en tekniskt uppvisning av PS4:ans kapacitet, var redan i PS3-versionen en imponerande bragd. På PS4 spränger man alla begränsningar, tack vare överlägsen prestanda och resurser. Frame rate:n är fantastiskt bra (60 fps) och stadig som en galleon, färgerna är starkare och mer intensiva. Tack vare en dag 1-patch från UBISoft så lirar spelet i 1080p också (uppdateringar är väldigt smidiga till PS4:an, så fort du stoppar i skivan börjar maskinen ta ned ev uppdateringar automatiskt och du kan välja om du vill vänta eller börja spela och sen spara och starta om spelet när det är klart att installera). Den högre upplösningen ger ett skärpedjup och detaljrikedom som närmast kan jämföras med skillnaden när man inom filmen gick över från 35 mm till HD.

AC4 är ett spännande och riktigt bra spel, som kräver såväl fingerfärdighet i slagsmålen som planering och fantasi. Oftast finns många vägar att välja och flera lösningar på samma problem – vad du väljer kommer att avgöra hur svårt du gör det för dig. Denna gång utspelar sig historien i Karibien och piratmiljö, med Atlantens gröna hav runt västindien och de exotiska kvinnorna som kallar på dig, på Havannas gator. Uppdragen är av skiftande karaktär, vilket är bra, men också gör att några är klart mindre roliga och andra fantastiska (spelet ber dig betygsätta varje bana efteråt, smart). Detta är ett spel man kan förlora sig i länge, länge.

CALL OF DUTY: GHOSTS

Ett ord: WOW! Ovetandes har vi sparat det bästa till sist. Detta FPS är så otroligt snyggt, intensivt och medryckande så att det gav oss huvudvärk när vi drogs in i det (på ett bra sätt!). Vi hann aldrig spela oss trötta på Call of Duty: Black Ops så GHOSTS blir en suverän action-åktur som går ut hårt och sen bara ökar! Under spelets första 15 minuter får du vara med om såväl Kaliforniens undergång (typ) som adrenalin-pumpande action ute på en rymdstation (i bästa Gravity-anda).

GHOSTS är klart en av PS4:ans mest imponernade titlar och visar tydligt varför Next-Gen är Next-gen – oöverträffad grafik, tokstabil frame rate i sköna 60 fps, intimt och engagerande soundtrack med väl avvägda ljudeffekter och en känslig styrning med helt perfekt flyt. Kan det bli bättre? Sure, GHOSTS är kanske inte världens svåraste eller djupaste FPS, men vad gör det, när är det är så här kul och det starkaste argumentet vi sett hittills för att springa ut och köpa en PS4:a med spelet å det snaraste?

Slutomdöme:

Det står klart att PS4 är en maskin med enorm potential. Men det känns också som det finns bitar man inte hunnit med (eller medvetet utelämnat för att kunna ”överraska” med sen). Det är snygg apparat, som leverar bra spelupplevelser. Startfältet på generationen är – som förväntat – blandat, men här finns ett par titlar som är riktigt, riktigt bra och absolut motiverar ett köp första dagen. Å andra sidan, skulle det visa sig vara omöjligt att få tag på en maskin dag 1 så behöver du inte gråta blod – detta är en konsol som är riktigt bra idag, men kommer vara riktigt grym om några månader.

PS4 släpps i Europa, inklusive Sverige, den 29:e November och riktpriset är satt till 3.995:- även om det lär skifta en del uppåt nu inför release, i takt med lagersaldon.

En liten jämförelse mellan PS3 och PS4 (Call of Duty: GHOSTS):