Billy Batson (Asher Angel) börjar närma sig sin 18-års dag och är därmed livrädd att han ska bli utkastad från sin fosterfamilj. Tillsammans med sina fem vänner så förvandlas de till superhjältar när de yttrar ordet Shazam! och Billy förvandlas då till sitt alter-ego Shazam (Zachary Levi). Även hans vänner blir vuxna superhjältar, men med sitt barnasinne kvar. När en ny, kraftfull fiende dyker upp i formen av Atlas döttrar så är det bara Billy Batson och hans vänner som kan stå emot dem. Hela jordens befolkning står på spel och snart visar det sig att det finns en tredje dotter, som ingen hade räknat med.
Svenske regissören David F. Sandberg (ej att förväxlas med David ”Kung Fury” Sandberg) är tillbaka i regi-stolen men tyvärr så lyckas han inte hålla ihop Shazam! Fury of the Gods på samma fina sätt som han gjorde med den första Shazam! från 2019. Det största problemet är att ingen verkar ha pratat med Zachary Levi om att Billy Batson numera är snart 18 år och inte 12 år gammal. För Levi spelar Shazam på ett helt annat sätt än Angel spelar Batson. Batson är mogen och vuxen och kan ta vettiga beslut, men i sin vuxna form så klarar han knappt av att hålla ihop två meningar. Det är pinsamt tydligt att det finns en rejäl skillnad mellan dessa två som egentligen ska vara samma person. I serietidningen och de tecknade filmerna blir Billy Batson inte äldre, men när du jobbar med skådespelare så har de en förmåga att växa upp.
Sen spretar Shazam! Fury of the Gods åt alla håll då den inte alls vet vilken fot den skall stå på och humorn blir därmed väldigt ansträngd. Framför allt från Levis sida, då han snabbt blir ganska enerverande. I skurkrollerna får vi möta Helen Mirren och Lucy Liu och de är en stor del av filmens behållning. Den tredje systern ska jag inte avslöja just nu för jag vill inte spoila något ur filmen, men jag kan säga att hennes introduktion känns både krystad och konstig.
Något mer som är synd med Shazam! Fury of the Gods är återigen all usel CGI. Det finns en sekvens uppe på ett hustak som jag trodde var helt och hållet green screen för att allt såg så otroligt fejk ut, men sen visar det sig att vara praktiskt till stora delar. Effekterna runt om fick allt att se ut som om även golv och väggar var datoranimerade. Riktigt synd.
Nu har jag öst ur mig allt som inte fungerar med Shazam! Fury of the Gods, så då ska jag säga att det finns även en hel del som fungerar. Det är flera välgjorda actionsekvenser som är kul och spännande. Såsom till exempel bro-sekvensen i början av filmen. Det finns även en fin värme och emotionell bas i filmen, som i övrigt verkligen är välgjord och bra regisserad.
Något mer som är riktigt fint är UHD-utgåvan med bild i 2160p och HDR. Filmen har flera spektakulära scener och dessa återges i perfektion. Det finns inga tecken på blödning eller komprimerings-artefakter. Ljudet i Dolby Atmos är välgjort och tydligast är det när världen ”byggs om” runt våra karaktärer i olika sekvenser för då får surround-högtalarna verkligen jobba. Det som är synd är att ljudet är ganska lågt mixat så jag var tvungen att dra upp förstärkaren nästan tio decibel för att komma upp i samma nivå av ljud som jag är van med.
Det medföljer även ett helt gäng välgjorda dokumentärer i olika längd och bortklippta scener. Ett kommentarspår med regissören finns också, vilket jag alltid tycker är ett enormt plus!
Sammanfattningsvis så lider tyvärr Shazam! Fury of the Gods av en rad manus- och regi-misstag men det finns även en varm och fin historia i botten. Så med det i tanken och denna fina UHD-utgåva, så vill jag ändå rekommendera filmen. För när Shazam! Fury of the Gods är bra så är den riktigt bra.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
