Det är lustigt. Lustigt hur vissa idéer, koncept, kan bli omedelbara hits och självklarheter i var mans vardagsrum och sen på något sätt bara sluta utvecklas. Sonys satsning på karaoke visade sig – inte helt otippat – ligga helt rätt i tiden och det är väl få för-/efterfester nuförtiden som inte har SingStar på schemat, när promillehalten nått rätt nivå (detta ökar exponentiellt med antalet kvinnliga deltagare, hör av er för exakt tabell att läsa i).
SingStar är ju dock ett koncept som kom för flera år sedan, på en numera utdöende konsol (Playstation 2). Vad hände när vi gick över till PS3 och åtta processorer, massor med grafikmuskler och möjlighet till HD-grafik? Svaret måste tyvärr bli: inte särskilt mycket. Det utlovades högupplöst grafik, massvis med låtar att köpa online och nya spelsätt. Tveksamt om man kan säga att något av dessa löften egentligen infriats. Sure, vi ser numera högupplösta linjer när vi sjunger, men musikvideos i bakgrunden är fortfarande samma, sunkiga, RF-kvalitet som vi fick tidigare. Nu ropar någon ”ja, men många videor är ju jättegamla”. Visst, men ändå – vi har en hel del nya (som säkert är skjutna på digitalt format) och det är inte förbjudet att gå in och rensa i gamla videor också (finns mycket man kan göra, relativt kostnadseffektivt med enkel videobehandling idag). Online-shoppen har förvisso blivit ganska stor, är väl en 300+ låtar nu. Men vad är det för låtar? Och hur många låtar är a) kända? b) inte från en tidigare samling? (japp, jag har alla tidigare spel som släppts och en PS2-kompatibel PS3:a – jag byter gärna skiva istället för att pröjsa 15 kr per låt – igen). 300+ låtar x 15 spänn = 5000+ kronor. En bra slant för en övervägande medioker samling låtar som fyller upp hela din PS3:as hårddisk.
Nu har SingStar Vol 2 kommit till PS3. Bland nyheterna utlovas ”stämsång” på bl a Mamas & Papas ”California Dreamin” och klassiska ”500 Miles” med The Proclaimers. En Emimen-låt återfinns också (Without Me) och är en tungvrickare av rang (som dessutom är i princip helt uppbygd på rytm, hellre än tonsäkerhet). I övrigt är det en, som vanligt, smågrå blandning låtar från diverse artister som haft mycket större hits än de som valts ut här (ex The Killers är väl för en mainstream-publik mycket mer kända för Somebody told me än When you were young?). Sure, stämsången är helt OK (och framförallt svårt) och Eminem är en kul grej – men ärligt talat, på snart fem år har spelet i princip inte utvecklats alls. Och det kommer nya skivor i serien, som alla kostar lika mycket, hela tiden.
Sony må vara ensamma herrar på täppan idag, då Konamis karaoke-spel, Karaoke Revolution, till Xbox inte alls gått i närheten så bra på den västerländska marknaden (det är också, en något mindre välgjord produkt, i all ärlighet). Men medan Sonys London Studios forsätter kränga ut skivor av alla de slag på rutin, så vässar konkurrenterna knivarna. Microsoft presenterade nyss på E3 ett helt nytt koncept, som man kallar ”Lips”. Detta spel ska kunna göra något jag förutsatt att man kunnat göra länge med de muskedunder till spelmaskiner vi har idag – analysera dina egna skivor och låta dig sjunga karaoke till precis vad du vill, ur hela din privata skivsamling!
Hur bra det kommer att fungera i praktiken återstå att se i höst. Men en sak är säker – London Studios bör ta några koffeinpiller och gå tillbaka till ritbordet, för oavsett vilken samling SingStar-låtar de släpper härnäst så kan ingen konkurrera med den bästa musiksamlingen av alla: din egen.
