Sonic the Hedgehog (Ben Schwartz) försöker sig på att bli superhjälte, men det fungerar sisådär. Så när han blir lämnad ensam ett par dagar får han i uppdrag att lära sig ta ansvar. Problemet är bara att den galne Dr. Robotnik (Jim Carrey) lyckas finna ett sätt att ta sig ifrån svamp-planeten, som han blev strandsatt på i den första filmen, och är nu ute efter att förgöra Sonic – till varje pris. Till sin hjälp har han den brutale Knuckles (Idris Elba) som är ett piggsvin och svuren fiende till igelkottarna. Den dubbelsvansade räven Tails (Colleen O’Shaughnessey) dyker upp för att varna Sonic inför den stundande och oundvikliga striden.
Filmen Sonic the Hedgehog blev en av pandemins första offer på biograferna under 2020, men publiken svek ändå inte och föregångaren blev en formidabel succé (efter en rejäl justering av Sonics, digitala utseende). Så en uppföljare var oundviklig och redan knappa två år senare är den alltså här i form av Sonic the Hedgehog 2.
Ben Schwartz (som Sonic) får lite mer att jobba med denna gång och visar att han har en dramatisk ådra, samspelet mellan honom och den evigt unge James Marsden är välregisserat och bra genomfört. De nya karaktärerna Knuckles och Tails är precis som Sonic helt animerade, men filmskaparna har ändå gett dem hyfsat tredimensionella karaktärer. Alltid duktige Idris Elba gör en skön version av Knuckles och Colleen O’Shaughnessey är bland de få som också spelat sin karaktär i andra medier. Hon har bland annat spelat Tails i en TV-serie från 2014.
Fast alla bleknar egentligen vid sidan av den oefterhärmlige Jim Carrey, som denna gång får gå full bananas i rollen som Dr. Robotnik. Att snart trettio år har förflutit sedan han slog igenom som Ace Ventura syns inte. Han är lika fysisk, verbal och genialisk som under sin storhetstid. Carrey har verkligen haft en ganska lång period då han har försökt sig på andra sorts genrer, med väldigt blandat resultat. I Sonic the Hedgehog 2 får han verkligen visa att han fortfarande är kung av slapstick och one-liners. Carrey har hotat med att den här filmen skulle vara han sista film och i ett klipp efter sluttexten så bygger filmskaparna verkligen upp till att den tredje filmen om igelkotten kan gå lite åt vilket håll som helst om vem som kommer bli skurken.
Tempot är högt och actionscenerna är roliga och underhållande. Humorn är på topp, men det finns även en del emotionella sekvenser som presenteras på ett bra och genomtänkt sätt. Det är däremot två saker som stör mig i filmen: det ena är en sidohandling med ett bröllop som går helt överstyr och karaktärer gör väldigt osannolika och konstiga val. Plus att hela uppbyggnaden är stendum, om man lägger en sekunds eftertanke på det hela. Det andra är två sekvenser med sanslöst usla effekter. Till största delen är effekterna väldigt välgjorda annars. Karaktärer och miljöer är detaljerade och snyggt animerade. Sen kommer en sekvens mitt i filmen där snö rasar ut ur en av Sonics portaler som ser helt katastrofalt uselt ut. Snön liksom flyter ovanpå marken och det är verkligen tydligt att det är en effekt som inte är helt färdigställd. Den andra sekvensen är ett kort klipp med ett korvbröd som landar på en karaktär. Korvbrödet har inga som helst texturer och ser helt klart ut som det är en temporär version som verkar ha kommit med av misstag.
Bilden presenteras i 2160p med Dolby Vision och jag rekommenderar verkligen att se filmen på en TV som stöder det formatet. Förutom sekvenserna ovan är effekterna överlag väldigt välgjorda och ser mer eller mindre tredimensionella ut. Plus att – till skillnad mot till exempel Döden på Nilen, där du ser tydligt att de står framför en greenscreen – så har filmskaparna i Sonic fått det att se mer realistiskt ut. Mycket tack vare att de byggt så många och stora, praktiska miljöer. Ljudet i Dolby Atmos är omslutande och superhäftigt. Framför allt i en sekvens då Sonic och Tails flyr från en lavin. De andra ljuden, såsom dialog och swishandet från robotar hörs perfekt genom mullret från den annalkande lavinen. Det är ganska väl tilltaget med extramaterial, men som vanligt är det tyvärr mest promotion och inte så mycket som går på djupet. Ett stort plus däremot är att det finns ett informativt och roligt kommentarspår med regissören och huvudrollsinnehavaren.
Sammanfattningsvis så är Sonic the Hedgehog 2 en fartfylld och rolig uppföljare, som nu finns i en sanslöst fin UHD-utgåva. Hade bara filmskaparna gått igenom manuset ett par gånger till och fixat de usla effekterna som jag nämnde så hade det här blivit ett solklart måste!
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
