Det är få hörlurar som genomgått en sådan metamorfos som Sony MDR-MV1 har gjort under detta test. Från boxen kändes de oroväckande dova, stela och otydliga. Vi brände in dem och sedan har de fått gå ganska många timmar under lyssning och musikproduktion. Och plötsligt hände något, de liksom vaknade till liv. De började andas och blomma ut. De är inte fortfarande perfekta (vilka lurar är det?!) men de har vuxit till att bli en ny potentiell favorit. Och det är verkligen inte illa!
En introduktion till Sony MDR-MV1
I Sonys linje Professional finns två lurar inriktade för musikproduktion. Tanken är att erbjuda rena och ärliga ljudbilder så att mixning och mastering ska bli efter önskat resultat. Nyligen testade vi det slutna alternativet Sony MDR-M1 och i detta test är det alltså dags för de kompletterande öppna lurarna Sony MDR-MV1. Dess format ger dem ett smalare användningsområde och är således vikta för musikproduktion, mixning, mastering och ren lyssning. Men allt detta i en ostörd miljö så klart. Graden av öppenhet i lurarna är precis lagom i jämförelse med Beyerdynamic DT 900 Pro X, som vi upplevde lite för täta och varma. Och jämfört med Audio Technica ATH-R70x, som nästan var problematiskt öppna, hamnar Sony MDR-MV1 någonstans i mitten.
Med sina 223 gram (utan sladd) hamnar Sony MDR-MV1 bland lättviktarna, inte riktigt lika lätta som MDR-M1 (med sina 216 gram) men nära. Och det gör verkligen sitt när det gäller komfort. De är sköna att ha på sig länge och när det gäller passform finns det inget vi vill varna för.
Något som gått Sony förbi med deras senaste lurar i Professional serien är någon form av skydd för transport. Vi saknade det med MDR-M1 och vi saknar det här. Framför allt med dessa som minst kostar cirka 4 700 kronor kan man gott anse att en liten påse bör ingå. Med i boxen kommer en cirka 2,5 meter lång sladd samt en cirka 20 centimeter lång adaptersladd för 6,3 mm till 3,5 mm. Men ingen påse, kom igen nu Sony.
Med sin obetydliga impedans på 24 ohm lirar dessa på de flesta sändande enheter även om vi har märkt att de mår som bäst, vilket oftast är fallet, när de får lite volym att hantera och styrka i signalen. Då glänser det rejält. Men som vi inledde med behövde de faktiskt värmas upp under ett par veckor för att komma i form. Med det sagt, låt oss nu gå in på det absolut viktigaste, ljudet.
Ljudupplevelsen Sony MDR-MV1
Det var faktiskt ingen bra start när vi först satte på hörlurarna, ljudet var svårt att tycka om och kändes begränsat. Så vi körde alla trick i boken men det var först när de fått gå tillräckligt många timmar som det släppte. Det är lätt att vänja sig vid ett par hörlurars ljud och det var först när vi växlade till Sennheiser HD-600 och Audio Technica ATH-R70x som det blev tydligt att ljudbilden inte var speciellt glimrande. Men som sagt, när det väl släppte vaknade också Sony MDR-MV1 styrkor till liv och de är faktiskt riktigt bra på riktigt mycket. Men som vanligt tar vi det ett register i taget.
Höga frekvenser (High-range)
De höga frekvenserna är det enda som Sony MDR-MV1 är något svaga på. Det är verkligen inte mycket vi pratar om men tillräckligt för att det ska störa något. Det ska inte missförstås, allting hörs och då och då bryter något igenom men på det generella planet är det något dovt. Alan Jacksons – Drive blir en således en riktigt mysig upplevelse där inget sticker i öronen men samtidigt snärtar inte gitarrens ackord igenom som de brukar i introt. Thomas Bergersens – Empire of Angels låter Sony MDR-MV1 tydligt placera effektfulla diskantbetonade shakers på alla möjliga ställen i rymden men stor precision. Mer om det när vi går igenom mellanfrekvenserna.
Mellanfrekvenser (Mid-range)
Precis som med Sony MDR-M1 är mellanregistret en riktig styrka hos MDR-MV1. Den akustiska förmågan är så pass välutvecklad att den kan kännas något dominerande. När också de högsta frekvenserna periodvis känns lite svaga blir denna effekt ännu starkare. Men det är enastående hur MDR-MV1 lyckas portionera ut alla olika delar av låt i rymden så att man nästan blir sugen på att peka rakt ut, ”-där kommer det gitarrackordet, och där borta landar den synthen in”. Och det faktiskt kännas lite för brett periodvis. Schnauss & Munk – Sirocco är ett dynamiskt och kraftigt rytmiskt skådespel där stereobilden hela tiden flyttar dig runt i rummet och med MDR-MV1 blir det synnerligen underhållande. Men i den låten blir det så brett att man saknar en kärna. Ljudbilden vilar naturligtvis till stor del också i mixen vilket blir tydligt i Trevor Guthrie – This is what it feels like (Van Buren remix). I denna välproducerade EDM-låt framträder en tydlig kärna som vilar någonstans precis ovanför näsryggen. Så Sony MDR-MV1 kan båda.
Låga frekvenser (Low-range)
Nu kommer vi till något sällsynt när det gäller öppna hörlurar, förmågan till att riktigt trycka till i basen när det behövs. Sennheiser HD-490 Pro imponerade med just denna förmåga men Sony MDR-MV1 tar över stafettpinnen. I Christian Sandquist – Fence Love, ungefär 35 sekunder in i låten, slår basen in och skapar vad vi ibland uttrycker som en fejkad magkänsla. Det liksom känns i magen trots avsaknaden av någon som helst fysisk tryckvåg. En audionom synvilla, i brist på bättre uttryck. Det är riktigt läckert. Men det är också piggt och kvickt så ur perspektivet att lurarna är öppna har Sony verkligen lyckats med de lägre frekvenserna.
Den samlade ljudbilden – Sony MDR-MV1
Sammantaget har dessa lurar många riktigt imponerande sidor. De är dessutom allätare och tycks inte favorisera någon speciell genre. Men som med Sony MDR-M1 kommer vi inte riktigt över att diskanterna inte är riktigt så fräscha som vi hade önskat. Framför allt när de andra frekvensgrupperna är så oerhört välutvecklade så är det trots allt en förlust. På det är den akustiska förmågan fenomenal så det finns inte så många fel med MDR-MV1. Bara den där lilla ljusa detaljen.
Kontentan – Sony MDR-MV1
Vi skrev tidigt i testet att de kvaliteter som Sony MDR-MV1 kan stoltsera med, tillsammans med en god komfort och låg vikt, gör att de ligger bra till som ett par nya favoriter. Det är dock något som framtiden får utvisa men bara att tankarna går i den riktningen visar att vi anser att Sony gjort riktig bra ifrån sig ur många perspektiv. Prismässigt får du som nämnt skicka iväg 4 700 kronor och det är en hel del pengar men du får mycket ljud, akustik och tryck. Och för dig som producerar musik med mycket bas är dessa helt klart värda fundera över. Du kommer inte bli besviken. Egentligen finns det väldigt få delar att bli besviken över. Lite mer diskant och en transportpåse. Det första på riktigt och det andra givetvis lite på skämt, men så nära är Sony MDR-MV1 att få högsta betyg. Vi avlsutar med att säga bravo!
Sony skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
