South Park-skaparna Matt Stone och Trey Parker är en som en frisk fläkt – eller finne i häcken, beroende på var man står (för att använda deras stjärt-fixerade analogier) – i en underhållningsbransch som blir alltmer ängslig och osäker på vad man kan och inte kan skoja om. South Park skojar med allt, verkligen allt och det är väl just den kvaliteten som gjort att tv-serien gått i över 20 säsonger och att grabbarnas humor fortsätter vinna mark i musikaler som Book of Mormon.
Vi på senses.se fullkomligt älskade Ubisofts South Park: The Stick of Truth, utvecklat av rollspelsexperterna Obsidian Games. Det var ett spel som dels fångade South Parks look och känsla 100%, samtidigt som det var ett spelbart action-rollspel man bara var tvungen att spela vidare på för att se vad som hände härnäst (och vad hände inte? Synd att några sekvenser blev censurerade i Europa…). Uppföljaren, South Park: The Fractured But Whole tar vid där ettan slutade. Men nu vill Cartman inte längre leka Drakar & Demoner utan istället skapa en Superhjälte-franchise på Netflix (Coon & Friends) och samtidigt slå det andra superhjälte-teamet (Freedom Pals) samt några riktigt läskiga ärkeskurkar.
Ambitionsnivån har höjts ytterligare ett snäpp i Fractured But Whole. Grafiken, som är anpassad för denna generations konsoler, har fått fler lager av texturer, reflexytor och allmänt snyggare polish – även om South Parks kritikerrosade klipp-docke-estetik och animationer förbli intakta. Svenska Massive (som nu är en del av Ubisoft) står för spelmotorn Snowdrop, som driver spelet denna gång. Rösterna görs till stor del av Matt & Trey själva, precis som i serien och här skojas friskt med alltifrån aktuella politiska ämnen, till sociala medie-fixeringen i vår tid (Coonstagram-följare anyone?) och stjärtar. Väldigt mycket stjärtar, som saker och ting både trycks in i och kommer ut ur (förutom undertiteln i år är en av spelets milstolpar att du ska bajsa i varje toalett i hela South Park). Världen är denna gång mycket mer öppen och här finns lätt uppgifter och underhållning som räcker 15-20 timmar, lite beroende på hur OCD du är att klarar precis allt.
Nytt denna gång är att striderna blivit lite mer strategiska: förutom timing i attackerna och blockeringarna, så kan du även planera hur du ska stå i ett rutnät, för att undvika mäktiga fienders specialattacker samt vice versa lura in flera fiender att stå perfekt uppradade för en redig tjotablängare som skadar flera på en gång. Fractured But Whole har också ett ganska omfattande crafting-system där du kan skapa nödvändiga inventarier och potions, genom att kombinera föremål.
Rent tekniskt är Fractured But Whole ett bättre spel än Stick of Truth, som man ska tänka på utvecklades till förra generationens konsoler och som glädjande nog ingår i remastrad version när du köper detta spel (och det rekommenderas varmt att du spelar!). Fractured But Whole är också öppnare, djupare i stridssystemet och fyllt med mer innehåll, inte minst i form av DLC som kommer att släppas i flera månader framöver och bland annat kommer att innehålla helt nya platser och uppdrag (Casa Bonita och Timmys historia som Professor X, till exempel). Du som gillade ettan kommer med all säkerhet även att gilla tvåan.
Samtidigt verkar man inte kunna fånga blixten på flaska två gånger. Det första South Park-spelet var så enormt välgjort, underhållande och hysteriskt roligt att det är svårt att egentligen överraska eller toppa med något ännu bättre – även om man verkligen försöker. En personlig smaksak är också att Drakar & Demoner, trollkarlar, magiker, krigare och judar, kändes på något sätt roligare och mer unikt än lustiga superhjältar. Men det är i grunden petitesser och bara det faktum att du får två kanonspel för priset av ett gör att vi undrar varför du fortfarande sitter här och läser och inte redan har klickat dig in på din favoritbutik och köpt South Park: The Fractured But Whole? F*ck off and do it! ;)
Så här sätter vi betyg på Senses