Vi har redan recenserat Spiderman: No Way Home när den gick på bio, så den här recensionen kommer mest att handla om Ultra HD 4K-utgåvan.
När filmen gick på bio i december så var det fortfarande rejält hysch-hysch om filmens stora vändning i tredje akten. Nu är det ingen hemlighet längre, men om du har levt under en sten de senaste månaderna så rekommenderar jag att hoppa över nästa stycke av den här recensionen så jag inte spoilar filmen för dig.
Att Tobey Maguire och Andrew Garfield är tillbaka i Spider-man-kostymen är en så perfekt present till fansen att det verkligen inte finns något att klaga på. Filmskaparna har verkligen gjort varje karaktär rättvisa och de har sina helt egna Spindelmän-karaktärsdrag. Jag var inte ett så stort fan av Garfield som Spider-man, men efter den här filmen så vill jag verkligen se honom göra en tredje film (i sin värld). Likaså Maguire, som avslutade sin trilogi med en av de sämsta superhjältefilmer som har gjorts, får upprättelse i och med Spider-man: No Way Home. Några få repliker här och där berättar för oss vad som hände sen… Det faktum att de är med hela sista timmen av filmen gör inte saken sämre! Det är inga små, fåniga cameos utan detta är riktiga, rejäla biroller. Deras möten med forna fiender är inget annat än cineastiskt guld och när alla tre Spindelmän jobbar tillsammans kan jag bara inte sluta att le!
Jag såg Spider-man: No Way Home två gånger på bio och nu såg jag den för en tredje gång på bästa hemformatet, UHD 4K så kan jag med rent samvete säga att filmen är lika bra varje gång. Uppbyggnaden av filmen är enormt effektiv och – även fast filmen är två och en halv timme lång, så känns det verkligen inte som det. För den som läst min bio-recension så nämner jag att sista halvtimmen är ren nördgasm, men det är sista timmen jag menade; den kändes bara så kort!
UHD-utgåvan har Dolby Vision HDR och bilden är i 4K-upplösning. Mörkersekvenserna, när vi ser staden och alla upplysta fönster ser mer eller mindre tredimensionella ut. Det finns inga tecken på blödning och bilden är stabil även vid snabba panoreringar. Slutstriden vid Frihetsgudinnan innehåller bland de snyggaste sekvenser jag har sett i Ultra HD. Det är tusentals små detaljer att upptäcka. Ljudet i Dolby Atmos omsluter dig och allt är välmixat och balanserat mellan dialog och action. Du behöver aldrig kasta dig efter fjärren för att sänka ljudet efter en intim dialogscen. Tydligaste exemplet på detta är i filmens mest emotionella scen, som utspelar sig strax innan tredje akten.
UHD-utgåvan är proppfull med extramaterial och förutom Blooper-reels och dokumentärer så finns även roliga intervjuer med skådespelarna. Tyvärr måste jag säga att dokumentärerna innehåller lite för mycket klubben-för-inbördes-beundran för att vara riktigt informativa. Det mesta av speltiden går åt till att berömma varandra i tid och otid. Fast det finns även en del guldkorn, såsom hur man skapade fighterna och hur mycket tid filmskaparna lade ner på att försöka hålla alla filmens hemligheter intakta.
Spider-man: No Way Home är och förblir den bästa Marvel-filmen hittills och det är verkligen ingen lätt uppgift som regissören Sam Raimi har fått med nästa MCU-film; Doctor Strange and the Multiverse of Madness. Att lyckas göra något som toppar Spider-man: No Way Home – går det? För det är en sak att ha fan-service, men det gäller också att karaktärerna får något vettigt att göra och inte bara blir skyltdockor. Jag ser verkligen fram emot nästa Marvel-film för nu har de verkligen satt en standard som kommer vara svår att klå. Och denna film denna utgåva blir naturligtvis en no-brainer i varje seriös samlares hylla.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
