Hur gärna jag än vill, så blev det här inte riktigt det värdiga avslut jag hade hoppats på i Star Wars-resan. Missförstå mig mig inte; jag är ändå ganska nöjd med filmen med tanke på betyget jag delat ut – men på det hela känns ändå lite tråkigt. Ska försöka att bena ut vad jag menar utan att spoila något från Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker.
När jag för två år sedan såg Star Wars: Episode VIII – The Last Jedi så diggade jag verkligen den filmen när jag hade sett den. Problemet är bara att den inte passar in i trilogin, överhuvudtaget. Jag – i min dumma enfald -trodde ju faktiskt att det fanns en plan för alla tre filmerna innan de började filmas. Så var inte fallet; J.J. Abrams som regisserade och skrev Star Wars: Episode VII – The Force Awakens skapade en hel massa trådar som var tänkta att andra manusförfattare och regissörer skulle ta över.
Problemet är bara att när Rian Johnson tog över stafettpinnen inför åttan så kapade han av alla dessa trådar i The Last Jedi. Så när Colin Trevorrow (Jurassic World) skulle ta över och göra Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker så var allt han hade tänkt omöjligt. Karaktärer som var stora i hans version av manuset blev dödade i Johnsons Last Jedi. Så han ”hoppade av” och Force Awakens-regissören J.J. Abrams tog över och har nu det ganska otacksamma jobbet att skapa en historia som fungerar, efter The Last Jedi.
Och här i ligger det största problemet med The Rise of Skywalker – då J.J. Abrams vill berätta sin historia som han påbörjade i The Force Awakens så måste han få in en helsikes massa exposition (information) som saknas för att Last Jedi hade fullt upp med att berätta en helt egen historia. Så därför blir det ett fasligt tempo genom hela filmen. Vilket i sin tur gör att man aldrig riktigt får landa. Det är den ena grejen efter den andra och så fort man börjat tänka, ”men, vänta nu varför”… så hinner man inte längre förrän en ny karaktär introduceras och vi förflyttar oss till en ny planet vi inte sett förut.
Jag kommer inte och kan inte gå in i så mycket detaljer om vad själva filmen handlar om – och det är inte det viktiga just nu. Det viktiga är att det här är en väldigt bra uppföljare på The Force Awakens, men ett ganska långt pekfinger rakt upp mot The Last Jedi. Det är många pikar mot föregångaren och det är flera karaktärer som gör en Jar Jar och försvinner in i bakgrunden, från att ha varit stora och viktiga i åttan.
Carrie Fisher, som lämnade oss alldeles för tidigt, får för första gången vara den som står först i sluttexterna av filmen. Det är är ganska hjärtslitande då hon avled 2016 och inte kunnat filmat en enda bildruta för The Rise of Skywalker. Dock så har filmskaparna lyckats med underverket att få med henne i filmen ändå, utan att ta till CGI och dubbelgångare. De har helt enkelt använt överskotts-material från de andra två filmerna och klippt in henne i denna. Och det fungerar superbt.
Sammanfattningsvis så låter jag kanske väldigt negativ till The Rise of Skywalker, men det är jag inte egentligen. För det finns många aspekter som är riktigt bra i den och hade J.J. Abrams fått göra alla tre filmerna så hade inte den här filmen känts så stressad och ”klippig”. Då hade allt fint som är med fått landa lite och fått en uppbyggnad som verkligen hade behövts. The Last Jedi är fortfarande en bra film, men inte som en del av den här trilogin. Så hur gärna jag än hade velat dela ut ett rejält måste – så kan jag inte. Vad jag däremot kan är att varmt rekommendera denna, förhoppningsvis avslutande del. För det är fortfarande en storslagen film som har allt och lite till som man hade kunnat önska sig, men i alldeles för koncentrerad form. Så pass att filmen lämnar oss med en del obesvarade frågor. Så är det ändå tänkt att det kommer fortsätta med det här gänget? Som en serie på Disney+ kanske? Vem vet? Men du bör ändå uppleva The Rise of Skywalker på en bioduk och bilda din egna uppfattning.
Så här sätter vi betyg på Senses
