Det är alltid lite av en happening när numera Microsoft-ägda speljätten Bethesda släpper ett nytt rollspel. Deras tidigare alster, där titlar som Elder Scrolls V: Skyrim och Fallout 4 sticker ut, har sålt i tiotals miljoner exemplar och har en engagerad fanbase. Medan många av dessa fans inväntar Elder Scrolls VI så kommer Bethesda nu med ett helt nytt IP, som man säger sig ha jobbat på i 25 år, nämligen rymdäventyret Starfield som släpps på Xbox och PC samt Game Pass. Hypen och förväntningarna är stora och den stora frågan blir kan spelet leva upp till det?
I Starfield får du på vanligt rollspels-manér skapa din egen avatar och du kan anpassa denna in i minsta detalj, från ansiktsbehåring, till färger och röstläge. Äventyret börjar, likt Skyrim, med en resa vi inte kan göra särskilt mycket på, utan vi utför vårt första uppdrag (skär loss en mystisk rymdsten) och sen sätter äventyret igång. Du får uppdrag, kan resa med ditt rymdskepp mellan planeter (och strida mot andra skepp på vägen) och bygga baser och stationer för att samla in resurser och forska. På vägen träffar du även kompanjoner som du kan inleda relationer med och påverka med dina beslut.
Bethesda är duktiga på att bygga storskaliga kreationer. Deras världar sträcker sig i det närmaste oändligt och man kan förlora sig hundratals timmar på sidospår om man så önskar. Denna känsla av frihet är härlig och påminner till viss del om No Man’s Sky. Samtidigt lider Starfield lite av samma problem som den nämnda titeln, i att det tidvis kan kännas lite ensligt och tomt.
Presentationen är skiftande. Vissa planeter och ljuseffekter ser otroligt snygga ut på Xbox Series X, medan ansiktsanimationer och andra miljöer skvallrar om en spelmotor som sett sina bästa år för en tid sedan. Det är lite högt och lågt kan man säga. Vad som är genomgående suveränt är dock ljudet, där ett par bra gaminghörlurar verkligen suger in dig i världen du befinner dig i och gör att du blir kvar länge. Kanske mycket längre än du tänkt från början.
Uppgraderingssystem och vikthanteringen känns intuitiv och enkel och Bethesdas spelmotor låter dig även växla vy mellan tre olika spellägen: FPS, över-axeln och tredjeperson, så oavsett din preferens så kommer du att känna dig hemma här.
Bethesdas spelskapare har något. Det finns liksom ett ”det” som gör att man vill komma tillbaka till deras världar och spel vidare, trots åtskilliga skavanker. Även om vi kan tycka det är synd med dessa smolk, som halvbra ansiktsanimationer, enformiga fetch-quests och tidvis tomma ytor, så är det något med Starfield som fascinerar. Helheten blir liksom större än delarna. Och det är ju vad som bra spel ska vara, lite som Michelangelo Antonioni sa om film ”Det fina med film är att så länge man har något att berätta, så kan man vara hur tekniskt klantig som helst.” Därmed inte sagt att Starfield är tekniskt dåligt, utan det är bara inte lika slipat och polerat som andra, nutida spel i genren.
Har du Game Pass finns ingen ursäkt att inte ladda ned och testa bums. Du som ska köpa det kan fråga dig om du gillade Bethesdas tidigare spel – då lär detta vara som hand i handske för dig, även om man bytt fantasy mot sci-fi. Bethesda har planer på uppgraderingar under ”flera år framöver” och med tanke på vilken säljsuccé spelet varit så tror vi dem. Starfield har onekligen sina brister, men för den som kan se förbi dem så uppslukas man snart av ett väldigt speciellt världsbygge.
Bethesda skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
