I Strul får vi möta Conny Runnkvist (Björn Skifts) som är en helt vanlig kemilärare på en gymnasieskola. En dag blir han gripen av polisen och kastas i fängelse. Conny är helt oskyldig och inser att någon har satt dit honom då hans forskning på konstgödning har liknande ingredienser som amfetamin. Som oskyldigt dömd i fängelset är livet inte en dans på rosor och han hamnar i lag med fyra yrkeskriminella snubbar som har hittat en alldeles egen väg in och ut ur fängelset. De kan gå och komma som de vill. Motvilligt följer Conny med dem på olika räder för att på något sätt hitta bevis för att han är oskyldig och samtidigt försöka stoppa de nya brotten. Det är lite struligt kan man säga och när han sedan möter och förälskar sig i Susanne (Gunnel Fred) så går det från strul till fullkomligt kaos!
Strul hade premiär 1988 och jag minns fortfarande hur överlycklig jag var när jag lämnade salongen. Det här var det häftigaste mitt elvaåriga jag hade sett. Inte för att jag inte hade sett actionfilmer förut utan jag hade inte sett sådana på svenska! Strul har sedan varit en inspirationskälla i mitt egna filmande sedan dess och det är inte en slump att skurken Pål (Christian Magdu) i min film Död vid Ankomst har en Luger-pistol precis som Stefan Sauks skurk har i Strul! Sen är även Gunnel Freds dotter Hanna Fred Ekman med i Död vid Ankomst, så beröringspunkterna är många.
Jonas Frick var endast 25 år gammal när han fick uppgiften att regissera Strul och även om Björn Skifs hade stått framför kameran i mindre roller tidigare var det här hans första huvudroll. Fricks visuella stil och klippning är helt annorlunda mot vad man var van med i svensk film 1988 och i viss utsträckning till och med än idag. För Strul utspelar sig inte riktigt i en verklig värld. Sjukhusen är futuristiska, fängelserna ser ut som de gjorde på 30-talet och hela filmen har en “hightened reality”-känsla över sig. Actionsekvenserna är imponerande och det har inte krossats så mycket bilar i en svensk film varken förr eller senare.
Även om jag älskar filmen så kan jag inte med rent hjärta säga att det är en felfri film. Det största problemet är att all dialog är dubbad efteråt och det leder till att precis alla karaktärer oavsett hur långt ifrån kameran de står har samma volym på rösten. Så det är både en och två gånger som jag inte ens förstår vem det är som pratar men sen såg jag att personen längst bak i rummet faktiskt rör på munnen. Det verkar som om de har fått ändra en hel del dialog för läppsynken och rösten stämmer inte alls. Sen är filmen rejält ologisk på sina ställen och filmhistoriens längsta halvtimme. Fast helheten är ändå en av Sveriges mest udda och häftiga filmer som har gjorts så det blir ändå petitesser i sammanhanget.
Bilden på Blu ray-utgåvan är restaurerad till perfektion och filmen har nog aldrig sett bättre ut. Jag har sett filmen ett antal gånger sedan den där gången jag såg den på bio och nu när jag såg filmen högupplöst för första gången så ser jag att karaktären Susanne har en Volvo-bilnyckel till sin Honda Civic! Ljudet är också uppdaterat till DTS 5.1 eller så kan du välja Dolby Digital 5.1 och precis som med Göta Kanal eller Vem drog ur proppen? Blu ray-utgåvan så är DTS-ljudet ganska lågt mixat. Dialogen är fortfarande bedrövligt mixad däremot, det är ju också för att den är inspelad fel redan från början. Det låter ändå något bättre än i de andra versionerna av filmen jag har sett.
Studio S Entertainment har lyckats med det jag trodde var omöjligt – de har hittat hela tre klipp från olika program från SVT där de är ute och filmar bakom kulisserna på Strul. Som ett stort fan av filmen, lapade jag i mig varenda sekund. Att för första gången få se regissören Jonas Frick (som tyvärr avled 2001, endast 39 år gammal) var magiskt. Det som är mindre kul är hur nedlåtande reportrarna låter när de intervjuar. Man hör verkligen hur fult de tycker det är med actionfilm. Men oavsett det, var det ändå kul att äntligen få en kort inblick. Dessutom finns det en musikvideo och några stillbilder från inspelningen.
Sammanfattningsvis kan jag inte ge ett annat betyg än ett måste, inte bara för att jag älskar filmen, utan för att det här är en svensk pärla som inte alla har sett eller ens hört talas om. En film som långt innan Karusell, Avgrunden och Feed visade att vi kan göra genrefilm i Sverige. 2017 kontaktade jag manusförfattaren Bengt Palmers med en pitch till en uppföljare till Strul, men jag hörde aldrig något mer om det sedan. Nu är det ju klart att Strul ska få en remake med premiär på Netflix, så vi får se om de som sedan fick uppdraget kan leverera en film som slår originalets storhet.
Studio S Entertainment skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
