Sonic & All-Star Racing: Transformed gick tyvärr ganska obemärkt förbi, förra generationen, trots att det var en trevlig liten multiplayer-racer som vi lirade en hel del på redaktionens Wii U. Team Sonic Racing försöker inte ens låtsas som att det inte “inspirerats” av Nintendos fantastiska Mario Kart (8) och frågan är om andra format än Nintendos nu kan ta del av racing-magin? Nja, inte riktigt.
Team Sonic Racing lirar till allra största del exakt som Mario Kart, men betonar teamwork framförallt. De hemliga lådorna med vapen och bonusar kan nu skickas vidare, eller tas emot, till/från random team-medlem som behöver den bättre (dessa är antingen andra spelare eller styrs av datorn) och det är teamets sammanlagda poäng som avgör framgången – inte nödvändigtvis om just du kommer först i mål. Det är en intressant krydda, på ett spel som i övrigt är mycket en Mario Kart 8-klon. Justeringen har dock plus och minus – att vara beroende av dina lagkamrater (som ofta placerar sig under dig, om vi snackar pall-platser) kan ge oväntad skjuts i totalpoängen när det går dåligt, men också vara ett ok runt halsen de gånger du kör felfritt medan de håller på och klantar sig och är allmänt sopiga.
Det större problemet är dock att utvecklarna, Sumo Digital, har tittat mest på ytan, spelreglerna och mekaniken, men glömt det allra viktigaste i ett racingspel: känslan och styrningen. Och trots att Team Sonic Racing ser fint ut; med glada färger och fantasifulla banor, samt lyckas hålla hyfsad bilduppdatering på 60 fps (på PS4 Pro, tyvärr inte på Xbox One X) så fattas Mario Karts knivskarpa styrning och finess. Just Xbox One X-versionen, som är den vi testat, lider av mystiskt ojämn bilduppdatering – upp till 10% av bildrutorna tappas då och då, med jämna mellanrum och det är inte helt osannolikt att det även påverkar avläsningen av styrningen. Det är inte katastrofalt på något vis, men här finns en liten tröghet och klumpighet som ofta gör spelet svårare än vad det behöver vara. Bonusbanan där man ska åka slalom nära stolpar är typexempel på det. Prestanda blir, likt Mario Kart 8, också ännu mer lidande i lokal multiplayer.
Det är synd att Sumo Digital inte lagt mer tid på att optimera Xbox One–versionen av Team Sonic Racing, då prestanda räcker till och blir över och styrningen är A och O i ett spel som detta. Presentationen i övrigt är bra och banornas utmaningar omväxlande. Storyn emellan race:n består av stillbilder, med utrop och text (på typiskt japanskt vis) och är väl inte det mest engagerande, men åtminstone kan du enkelt hoppa över det om du vill.
Summa summarum så är Team Sonic Racing inget dåligt racing-spel, det duger som surrogat för Mario Kart-törstande-spelare som inte har en Wii U eller Switch. Men för dig som kan spela originalet så är det ett väldigt mycket bättre spel. Just för att Nintendo vet vad som är viktigast – spelkänsla och teknisk fulländning, framförallt.
