Anrika Technics (Panasonics varumärke inom ljud) gjorde intryck förra året med sina lyxiga EAH-AZ70, som både kändes premium och lät bra. I år lanserar man Technics EAH-AZ60, en något mer avskalad modell i plast istället för aluminium-material, med lite mindre högtalarelement samt en HD-kodek (Sonys LDAC). Priset är runt 30% lägre än ”storebror” och frågan är vad vi kan förvänta oss av denna lur i mellanpris-segmentet? Häng med så får ni svar!
Förstaintrycket av AZ60 är lite underväldigande. Lurarna lanseras i ”vitt” och svart, vi testade den ”vita” versionen som dock är solklart grå-silver-ish och inte alls vit på det sätt man tänker exempelvis AirPods eller B&W PI7. Laddetuit både känns och ser plastig ut; snäckorna går i nyanser av gråa toner med en reflekterande silverkant (silver lining?) runt utsidan som ändå lyfter det visuella intrycket något. Designen på snäckorna är ny, vilket ska visa sig vara mycket bra för passformen, mer om det nedan.
Direkt ur lådan så söker lurarna och kopplar upp sig otroligt smidigt med en källa (i vårt fall en smartphone). Jag har testat en mängd true wireless-lurar genom åren och frågan är om något par kopplat ihop sig så snabbt och konsekvent varje gång, som Technics AZ60? Jag tror inte det, faktiskt. Med tanke på att jag är bland de första att få testa AZ60 så fanns vid detta tillfälle heller ingen ny programvara (firmware), vilket gör det ännu mer imponerande då många lurar kommer med barnsjukdomar i mjukvaran, särskilt i början (jag kollar på dig, Sennheiser Momentum TWS 2). En eloge till mjukvaru-utvecklarna på Panasonic / Technics, som säkert också optimerat nyttan av senaste Bluetooth-versionen 5.2 som finns här.
Passformen i örat var verkligen inte Panasonic och Technics bästa gren förra året. Tvärtom så var designvalet att lägga all elektronik och tyngd samlat i ljudkammaren, som stack ut en bra bit ur örat rent ut sagt dåligt. Det gjorde både RZ-500W och EAH-AZ70 svåra att ha i örat vid exempelvis motion eller cykling, vilket är synd då de båda annars lät bra (särskilt EAH-AZ70). AZ60 är lättare, har ett mindre element (8 mm istället för 10) och designen är ”droppformad”, skapad för att snäckan ska glida in i örat bättre och ligga skönare mot ytterkanterna utan att sticka ut lika mycket. Detta gör att snäckorna sitter betydligt stadigare. Nu är det noll problem att både träna och cykla med dem, något som är ett stort plus såklart på en lur som marknadsförs som ”lifestyle”.
Precis som i nyligen testade (och galet prisvärda) ZERO-TX så verkar kvaliteten på högtalarelementet och mjukvaran spela större roll för ljudkvaliteten än storleken på själva membranet. På AZ60 är detta 20% mindre än hos storebror AZ70, men basen är verkligen inte sämre för det. Ljudkvalitetsnivån överlag måste jag säga förnöjer: vare sig man lyssnar till Magnus Carlssons smärtfyllda stämma i Blue and Alone, eller Marianne Faithfuls sorgset sensuella The Ballad of Lucy Jordan så spelar AZ60 både krispigt och varmt. Mer elektroniska låtar som Dooh Dooh av Barcode Brothers spänner bågen lite hårdare, men Technics nya lur lirar den snyggt och mjukt, utan att varken överdriva register eller underspela basen. AZ60 återger ljudet ganska ”rätt” och ofärgat, vilket såklart har sina för- och nackdelar beroende på tycke och smak. Sammantaget känns detta som en kompetent catch-all-lur, som kanske inte briljerar i någon musikgenre men verkligen inte underpresterar i någon heller.
Släpper vi iPhone-sargen och går över till Android så kan vi aktivera LDAC och det blir ett ytterligare lyft i ljudkvalitet, särskilt från en högupplöst källa som Tidal. Skillnaden är förvisso inte enorm, men varje besegrad flaskhals i kvaliteten är ju väldigt trevligt. Här ska Panasonic ha en eloge att man lyssnat på oss (!) och tagit in LDAC även på sina TWS-produkter (man hade det ju redan i fina RP-HD605) då kodeken ger möjlighet att njuta strömmar i högre bitrate än vad SBC och AAC klarar av (även i uppgraderade versioner). Nu väntar vi bara på att Apple ska komma in i matchen någon gång med någon högupplöst kodek på iPhone (Mac har ju aptX åtminstone…).
Ett annat stort plus är samtalskvaliteten – AZ60 både låter bra för talaren och hörs bra för motparten och du kan enkelt använda dig av en (valfri) snäcka åt gången för att prata i telefon. Man har uppgraderat antalet mikrofoner i år till hela åtta stycken totalt (fyra per snäcka) och dessa är både riktade och plockar upp ljud enligt ”beamforming”, en teknik som använder sig av DSP för att analysera ljud och fokusera på det som är ”viktigt”. Mickarna hjälper också till att skapa en ställbar ANC (brusreducering) som du kan justera effekten av i appen. Jag tyckte mittemellan var ganska lagom, då det tog bort det värsta sorlet på tunnelbanan, men samtidigt inte skapade en tryckande, tyst bubbla runt huvudet.
Batteritiden är god, strax över sex timmar klockade vi den till med lagom volym och case:t laddar i runda slängar fyra gånger till, så du bör alltså klara dig bra på en full laddning även på längre resor utan ström. Snäckorna är IPX4-klassade, vilket innebär att de tål regndroppar och svett, något som blivit rätt standard idag men tänk på att denna klassning endast gäller själva snäckorna och inte etuiet, så börjar det regna gör du bäst i att stoppa undan det.
Summerar jag intrycken så blir det en hel radda plus för Technics EAH-AZ60. Den mycket kortare minuslistan rör det något trista och plastiga materialvalet som känns lite för low-end med tanke på den något höga prislappen (den skulle göra sig bättre strax under 2 000 kr). Men ljudmässigt låter det riktigt bra, passformen är mycket bättre än förra årets modell, ljudkvaliteten i mickarna är klart förbättrad och uppkopplingen mot källan är i världsklass. LDAC är en nice uppdatering för dig som har Android och du som bryr dig mer om innehåll än yta kan därför betrakta EAH-AZ60 som en varm inköpsrekommendation.
