Viktiga personer i Gotham mördas brutalt av en man som kallas sig för The Riddler (Paul Dano). Hans framfart kan endas stoppas av Batman (Robert Pattinson), men han måste söka information i den undre världen. Där möter han The Penguin (Colin Farrell) och Catwoman (Zoë Kravitz). Till sin hjälp har han Polismästare Gordon (Jeffrey Wright) och sin trogne betjänt Alfred (Andy Serkis). Snart visar det sig att The Riddler har en ännu mer djävulsk plan, vilket leder till svallvågor som går hela vägen tillbaka till Batmans förflutna.
Precis som med James Bond så har alla en favoritskådis i den ikoniska huvudrollen. Jag tycker fortfarande att Michael Keaton är den bäste Batman och sen – kontroversiellt nog – är Ben Affleck på min andra plats. Jag började även nyligen se Batman TV-serien från 1966 och Adam West är faktiskt otroligt underskattad som Batman. Så han kommer på en tredje plats. På fjärde plats kommer Christian Bale och på delad femte plats Val Kilmer och George Clooney. Efter att ha sett The Batman två gånger så kan jag fortfarande inte riktig placera Robert Pattinson som den mörke riddaren. För å ena sidan är han mästerlig som Batman, det finns en brutalitet och mänsklighet i hans version som få andra Batman-tolkare lyckats – med men han är samtidigt en bedrövlig Bruce Wayne. Det är något med hans uppsyn och framför allt den über-fula frisyren som gör att han bara lyckas se kolossalt muppig ut. Som tur är så är Pattinson Batman genom nästan hela filmens (enorma) speltid. En sak jag ska säga är att jag däremot verkligen gillar att Bruce är svettig och skitig under masken, att det mörka sminket runt ögonen är kvar!
The Batman är otroligt snyggt fotad och filmskaparna har utnyttjat en ny teknik där de kan projicera bakgrunder på skärmarna istället för att använda green-screen, vilket resulterar i väldigt realistiska scener. Framförallt sekvenserna i ett höghus som håller på att byggas är det extra tydligt hur snyggt blir, då miljön speglas realistiskt i omgivningen och i dräkterna. Den första timmen av The Batman är fullkomligt genial och har ett bra tempo. Det är sjukt kul att äntligen få se Batman jobba ihop med Gordon och faktiskt få vara detektiv igen. Ett grepp som försvunnit i alla de moderna filmatiseringarna, sist Batman faktiskt var detektiv på riktigt var i TV-serien från 1966 (och i Arkham-spelen). Filmen är riktigt brutal och leder tankarna till seriemördar-filmer såsom När Lammen Tystnar och Zodiac. Det här är verkligen ingen film för barn.
Timme nummer två börjar tempot sacka något och nu började jag även fundera lite på hur regissören tänkte med att ena stunden ska allt vara ganska realistiskt tills att i nästa sekund får Batman en bomb detonerad i ansiktet, utan att ta någon som helst skada och att han sen faller från en byggnad och studsar i marken ett par gånger. ”Realismen”, som var så påtaglig i början, blir plötsligt som bortblåst.
Batman har i denna version inga superkrafter och inga specialmaterial i sin dräkt, såsom till exempel Black Panther har i Marvel-universumet – men ändå så är han helt osårbar från automatgevär som pepprar honom full med kulor. Jag förstår att det här är sekvenser som är skapade för att det ser ”coolt” ut, men problemet är att The Batman får en känsla av att filmen inte vet vilken fot den ska stå på.
Tredje och sista timmen är tyvärr den sämsta och slutstriden är en förvirrande smörja, som inte vet hur den varken ska börja eller sluta. Vill inte gå in på vad som händer exakt för det skulle spoila filmen för mycket, men The Batman hade vunnit på att vara minst fyrtio minuter kortare och dragit ihop vissa händelser. Hade filmen bara behållit den perfekta, första timmen så hade det här helt klart varit en av de bästa Batman-filmerna någonsin. Nu blir den istället helt okej och har som sagt flera riktigt imponerande och coola sekvenser, men helheten vacklar lite.
The Batman utspelar sig till största delen på natten och i mörka områden så det är otroligt viktigt att det är en bra transfer – och det är det! Bilden presenteras i native 4K med Dolby Vision. Det är 2160p och hög bitrate på 144mb/s. Detta leder till knivskarp bild även i mörka sekvenser. Kantskärpa och ljusinslag presenteras helt utan blödning och annat ofog. Snyggast är det i sekvenserna med solnedgången i den övergivna skyskrapan. Nattscenerna ser då nästan tredimensionella ut.
Ljudet i Dolby Atmos går inte heller av för hackor och bäst är det i den numera klassiska biljakten mellan Läderlappen och Pingvinen. Surroundhögtalarna får jobba övertid då det här är en film med mycket regn och andra omgivningsljud, som skapar en omslutande upplevelse.
The Batman UHD-utgåvan innehåller tre stycken skivor. Den första är UHD 4K-versionen av filmen, den andra är Blu-ray-versionen och den tredje är extramaterialet. Japp en hel skiva med extramaterial! Förutom den närmare timmen långa dokumentären som går igenom hela filmprocessen så finns det massor av kortare dokumentärer som tar upp specifika sekvenser och karaktärer. Bland annat visar man hur mask jobbar med oigenkännlig Colin Farrells make-up som verkligen förvandlar honom till karaktären Pingvinen och de går även igenom hur biljakten kom till.
Sammanfattningsvis så vill jag ändå varmt rekommendera The Batman på UHD; dels för att det här faktiskt är en bra film i grund och botten, men alldeles för lång i min smak, och dels för att UHD-utgåvan är mer eller mindre perfekt.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
