Bokrecension: The Geeky Chef Strikes Back

86

Skriva en recension av en kokbok? The Geeky Chef Strikes Back… Really?

Absolut!

Det finns å ena sidan alldeles för få recensioner av kokböcker. Å andra sidan så är det inte det vanligaste man kanske recenserar. Visst, jag hade troligtvis inte skrivit om – vad ska vi säga, rutiga kokboken (även om den är en utmärkt kokbok som innehåller bra basrecept och handfasta tips). Men om jag skulle gjort det hade det troligtvis inte blivit en särskilt underhållande recension.

Nej, jag tänker ge mig på något mer nischat. Så nischat så det nästan är en nisch i en nisch.

Det handlar om en kokbok med recept inspirerade från filmer, tv-serier, spel och böcker. Författaren Cassandra Reeder (mer känd som The Geeky Chef), har inriktat sig på att skriva om och ta fram recept på maträtter från tidigare nämnda medier. Nu är det visserligen inget nytt påfund att publicera kokböcker som baserar sig på filmer och TV-serier. Det finns exempelvis en kokbok redan från 1998 som heter “Wookiee Cookies: A Star Wars Cookbook“.

Det som fick mig att fastna för The Geeky Chef är det lättsamma språket och humorn, blandat med genomtänkta och fina bilder till varje recept. Författaren har tidigare skrivit en kokbok som heter, kort och gott, “The Geeky Chef“. Den här recensionen handlar således om uppföljaren…. Bara det… en uppföljare på en kokbok!

The Geeky Chef Strikes Back! Här blandas nostalgi med författarens egna anekdoter och en del (mer eller mindre) nördig fakta. Ibland blir det så nördigt att jag själv inte hänger med, som receptet på Bloodwine, som dricks av Klingons, (behöver jag skriva “dom där från Star Trek“?). I det används ett par ord på deras modersmål. Jag vet inte hur det är med er, men min Klingonska är väldigt rostig. Eller rostig är egentligen fel ord. Obefintlig vore en mer korrekt benämning. Ja, jag vet att “Klingonska” låter fånigt men det är faktiskt den svenska översättningen av språket “Klingon”. Sådeså.

Det är viktigt att poängtera att dessa inte är några officiella recept, utan alla är inspirerade från respektive förlaga och framtagna samt provlagade av författaren. Hon beskriver sig själv som en ivrig och intresserad “hemmakock” och “livstidsnörd”.

Boken är på engelska (och Klingonska då) och jag måste ge Cassandra en eloge för att hon inte bara har med de amerikanska måttenheterna, utan även metriska mått. Det blir lite enklare då man slipper sitta med en konverteringsapp till hands.

Varje recept inleds med en beskrivning av varifrån inspirationen till receptet kommer, vilken film, bok, spel eller  avsnitt ur en tv-serie. Exempelvis Twin Peaks, som finns representerad i två recept, en whiskybaserad drink toppad med blått skum och en körsbärspaj á la Norma Jennings, och varför just det aktuella avsnittet är med i The Geeky Chef strikes back.

Recepten är indelade på typ av recept; förrätter, huvudrätter, desserter, drycker (både med och utan alkohol), basrecept, soppor samt tilltugg.

Det är totalt åtta kategorier som recepten är indelade under. Enligt min mening hade det kunnat kortas ned, då tre av dessa är olika typer av desserter. Här skiljer författaren på kakor, pajer, tårtor och muffins där hade jag själv lagt alltihop under en enda kategori och kallat det för pastry (bakverk). Det finns mellan fem och nio recept under varje kategori och totalt finns det 56 recept som förhoppningsvis tillfredsställer både dina smaklökar och din inre nörd.

Nu undrar du troligen: “finns det inga recept från Star Wars?”. Självklart finns det. Två stycken, men ingen av de recepten är på  “blå mjölk” eller “grön mjölk” för den delen (skumt, för det finns ju till och med i mejerikylen i affären…). De recept som nämns är dels en grönsakssoppa (rootleaf soup), den som Yoda bjuder Luke på i A New Hope. Det andra receptet är en varm öl med namnet Jawa Juice.

Summa summarum så är det en härlig kokbok, den känns originell och nördig, en kombination som aldrig är fel.

Det jag är mest kritisk emot i recepten är att det förekommer en hel del halvfabrikat och konserver. Varför inte använda färska bär istället för konserverade? Visst har tillgången med säsong att göra, men då hade jag önskat att författaren åtminstone hade förespråkat färskt och skrivit att om man inte hittar färska kan man ta konserver.

Man kan ju inte recensera en kokbok utan att provlaga något av recepten och det är precis vad jag har gjort. Jag funderade medan jag bläddrade igenom boken vilket av recepten jag skulle provlaga och fastnade för Pizza Gyoza. Med andra ord, en dumplingpizza. När jag var barn var jag en fantast av Teenage mutand hero turtles som dom hette då (för ordet Ninja låter ju så läskigt). Min enda kvarvarande Turtle från barndomen hängde med i köket; Michelangelo.

Jag följde receptet rätt upp och ned för att kunna utvärdera. Det jag gjorde annorlunda var att jag gjorde min egen gyozadeg istället för att köpa färdig, som receptet säger. Samt att jag hade i gul lök för smakens skull.

Degen består bara av vetemjöl och kokande vatten.
Mät upp 2,5 dl vetemjöl i en bunke och häll sedan i 1-1,5 dl kokande vatten. Börja med den mindre mängden vatten och späd vid behov. . Rör runt så att allt blandas och du får en deg, som inte är för torr – är den det så blanda ut med mer vatten isåfall. När degen är sval nog att ta i så är det dags att knåda den under cirka fem minuter till dess att den är elastisk och beter sig som en deg ska. Låt den vila under en fuktig handduk i 30 minuter.

Medan tidtagaren på mobilen räknar ned så gör vi fyllningen. Men först ingredienserna till den. Det kommer att bli 3-5 portioner.

110 gram passerade tomater.
300 gram mozzarella, skuren i små bitar.
300 gram pepperoni, skuren i små bitar.
50 gram finhackad gul lök (mitt tillägg).
1 msk färskriven parmesan.
1 tsk torkad oregano.
6 st färska basilikablad (hackade).
2 klyftor vitlök (rostade i panna och finhackade).
2 msk rapsolja för stekning.
Salt och svartpeppar efter smak.
1 dl vatten till ångkokning.

Tillagning:

Rör ihop tomater, parmesan, oregano, basilika, vitlök och lök i en skål. Smaka av såsen med salt och peppar tills du är nöjd med smaken.

När degen vilat färdigt så knåda den i någon minut till på ett mjöligt underlag. Rulla ut degen och skär den i fyra lika stora bitar och dessa i sin tur skär du i fem bitar, så vi får tjugo totalt. Kavla ut dessa väldigt tunt, millimeterstorlek pratar vi om, men utan att de går sönder. Ju tunnare desto bättre. De ska nu vara både tunna och runda.

Lägg en tesked av tomatblandningen på en gyoza(tunn degbit), såsen ska täcka halva ungefär, den ska inte gå ut i kanterna då vi sedan ska vika ihop det hela till ett knyte. Lägg på en gnutta mozzarella och en nypa pepperoni över tomatsåsen (riktigt exakta måttenheter det där…).

Nu ska vi vika ihop våra gyoza och det görs enklast genom att fukta kanterna på degen, antingen med pensel eller med ett finger. Vik sedan över degen så det blir en halvmåne och tryck till så degen fäster i sig själv och så att ingen fyllning kan rinna ut.  Upprepa med resten av degbitarna.

Nu är det dags för själva tillagningen. Det går utmärkt att steka, koka eller ångkoka dessa, det är en smaksak. The Geeky Chef har både stekt dem och ångkokat, så jag gör samma sak. Det blir en trevlig färg och yta om man steker ena sidan först.  Använd antingen en stekpanna, en sauteuse eller en gryta, se bara till att det finns ett lock till.

Hetta upp oljan i något av ovanstående och stek på några knyten åt gången, det tar bara några minuter innan dom får en fin stekyta. Häll då på 1 deciliter vatten och lägg direkt på ett lock så att dom blir ångkokta. Låt dem tillagas i 10-15 minuter. Väljer du att koka dom så ge dem runt 10 minuter och steker du dom så går det ännu snabbare. Plocka upp dom och låt dom ligga och torka lite innan servering.

Servera gärna med den överblivna tomatsåsen att doppa i. Eller så gör mer tomatsås, eftersom själva degen är smaklös så är det trevligt att ha något att doppa i. Hur blev dom då? Det är lite annorlunda att äta pizza som dumpling, men det smakar ändå som en pizza fast med en tunnare mer smaklös botten.

 

Så här sätter vi betyg på Senses