I The Marvels får vi återigen möta Carol Danvers/Captain Marvel (Brie Larson) och hon fortsätter på sitt uppdrag att hålla galaxen säker efter händelserna i Avengers: Endgame. Under ett ärende hittar hon ett mystiskt maskhål som plötsligt sammankopplar henne med sin systerguddotter, Kapten Monica Rambeau (Teyonah Parris) och hennes största fan Kamala Khan/Miss Marvel (Iman Vellani). Så när de nu använder sina krafter så teleporteras de till den andre personens plats och tvärtom. Fullkomligt förvirrande till en början för de tre hjältarna, men när de väl kommer underfund med varför detta sker inser de att skurken Dar-Benn (Zawe Ashton) har allt annat än rent mjöl i påsen och att hela universum står nu inför en stundande kollaps.
Förhandssnacket om The Marvels har varit allt annat än positivt. Det ena internet-kritikern efter den andra siade om att det här kommer att bli spiken i kistan för hela MCU och att filmen kommer bli en ännu större flopp än DCs The Flash. Så med den informationen i bakhuvudet så satte jag mig ned i biosalongen och mina förväntningar kunde inte bli lägre än vad de var just var innan filmen började…
Det första som sker är att vi får möta Dar-Benn (Zawe Ashton), som är på en karg planet vars landskap ser mer eller mindre ut som månen. Mitt hjärta sjunker lite i bröstet, för spelmässigt och uppbyggnaden av scenen känns allt annat än den högbudget, som det här faktiskt är.
Sen händer det något.
För när vi får stifta bekantskap med Kamala Kahn igen (och för dem som inte sett serien på Disney+) blir det här första mötet och det är välgjort och kul. Därefter håller filmen ett väldigt bra tempo rakt igenom.
The Marvels klockar in på en timme och fyrtiofem minuter, vilket är otroligt uppfriskande i dagens filmklimat där alla filmer tydligen ska vara minst två och en halv timme. Speltiden är därmed alldeles ypperlig och det blir aldrig långtråkigt.
Hela uppdraget och hur allt hänger ihop avhandlas på ett effektivt sätt och när de tre hjältarna börjar slåss och teleporteras fram och tillbaka mellan de olika personerna och världarna så blir det riktigt effektfullt och underhållande. Det är välkonstruerade innovativa actionscener som har en del sekvenser jag aldrig sett förut.
Miss Marvel är till en början ganska enerverande, men under filmens gång genomgår hon en emotionell förvandling som känns genuin. Brie Larson, Teyonah Parris och Iman Vellani har ett skönt samspel och även om det hela tiden balanserad lite på gränsen till fars så lyckas de ändå hålla humorn på rätt köl. Samuel L. Jackson är tillbaka som Nick Fury och han är mästerlig, som vanligt. Däremot är jag inte så förtjust i hans klädstil, men det är en annan fråga.
Flerken Goose som är en rymdvarelse som ser ut som en katt och var ett av mina stora irritationsmoment i första filmen (Captain Marvel), men i uppföljaren tycker jag faktiskt att den fungerar bättre och det blir genuint kul.
The Marvels har även sina negativa sidor. Ett par saker som jag inte riktigt kan placera, de kan vara både negativt och positivt. Det ena är att stora delar av handlingen är rakt lyft från Mel Brooks-filmen Det Våras För Rymden (Spaceballs från 1987). De flesta som går och ser den här filmen har nog aldrig sett klassikern, men för mig var likheterna slående och till och med vissa vinklar påminde en del om den 36 år gamla komedin. Det andra jag inte kan avgöra om det är bra eller dåligt är en sekvens i mitten där de besöker en planet med ett väldigt specifikt språk och åter igen får jag lite Men in Black-vibbar när det inte riktig funkar. Men det är välgjort. Så lite i kolumn A och lite i B?
Det som däremot är klockrent negativt är att jag anser att filmskaparna tappar bollen totalt mot slutet av filmen och att finalen blir väldigt klen i jämförelse. Det känns väldigt tomt och ödsligt, nästan som att slutet är en efterkonstruktion och reshoot. Sen känner jag att Zawe Ashton som skurken Dar-Benn inte riktigt får tillräckligt med spelrum för att vara tillräckligt ond. Hon känns ganska blek och trist, vilket är synd.
The Marvels lider även av att för att hänga med på alla turer och superkrafter runt de olika karaktärerna så måste du i princip se WandaVision och Miss Marvel (plus ett par serier till, som jag inte kan avslöja för det skulle spoila för mycket). Det nämns, men det är tydligt att man saknar info.
Sammanfattningsvis så blev jag ändå genuint underhållen av The Marvels och det här är absolut inte den bästa filmen i MCU, men samtidigt långt ifrån den sämsta. Så jag vill ändå rekommendera MCU-fans att se den på bio, just för att det positiva väger upp det negativa.
