Telltale Games har vunnit stor framgång med sin speladaptation av The Walking Dead, som nu är inne på sin andra säsong. Extremt välskrivna karaktärer och moraliska val som känns genuint svåra byggde upp en nerv i spelet, som vi aldrig riktigt upplevde i tv-serien.
Precis samma koncept används nu på Bill Willinghams, för oss hittills okända DC Comics / Vertigo, serietidning Fables. Konceptet är att klassiska sagofigurer såsom Snövit, Stora Stygga Vargen, Ichabod Crane och Skönheten och Odjuret, lämnat sagovärlden och genom magi som kallas ”glamour” infiltrerat New York i mänsklig(are) form, bosatta i stadsdelen som kallas Fabletown. The Wolf Among Us kretsar som namnet antyder kring Bigby Wolf (Big Bad Wolf), stans sheriff och whiskey-drickande storrökare som inte räds att ta i från tårna. Vad som börjar med ett lägenhetsbråk mellan Skogshuggaren Woody och en prostituerad, utvecklas snart till en mörk, sadistisk och själsligt urgröpande spiral ned i de allra dunklaste delarna av skuggorna i sagovärlden.
The Wolf Among Us är otroligt snyggt. Dels för att vi är svaga för celshading-grafik men också för att spelet fångar graphic noveln:s fantastiska stil. Ljudet är välgenomarbetat och röstskådisarna är inga kändisar, men gör sina roller med inlevelse och engagemang. Mixen är också välbalanserad och surroundljudet används effektivt till att suga in spelaren i upplevelsen ytterligare. Hela produktionen andas kvalitet – till ett för oss som konsumenter väldigt överkomligt pris. Spelet består av fem delar, fem kapitel, som nu alla är släppta och kan spelas på de flesta format. Vi provade spelet på Mac (via Steam, där det givetvis finns på PC också) och PS3 och det var en väldigt liknande upplevelse. Spelet finns också på ex iOS.
Spelbarheten kan kanske ifrågasättas i The Wolf Among Us. Mycket av tiden går åt till att föra dialoger och lyssna på konversationer där storyn utvecklas. Du väljer – oftast mellan fyra olika dialogval – eller ii stridens hetta mellan två val, som båda verkar lika angelägna. Varenda val du gör kommer att påverka spelet du får uppleva. Så om du ex väljer att döda en karaktär så kommer det att ha konsekvenser. Precis som att du väljer att inte göra det. Det finns action-sekvenser inbakade i varje avsnitt som i princip består av QTE-sekvenser, snabba knapptryck på tid, som skapar viss puls. Men det är bättre att att vara inställd på att The Wolf Among Us mer är som en interaktiv serietidning eller film, snarare än ett spel där du kommer att få trycka mycket på knappar och hoppa från plattform till plattform eller skjuta vilt omkring dig.
Första avsnittet är magiskt – och hemskt på samma gång. The Wolf Among Us är absolut inget för de yngre eller för de känsliga. Det är rått, fult i mun och tidvis väldigt, väldigt våldsamt och grafiskt. Det är lite som om David Lynch och Hunter S Thompson fått ett kärleksbarn som valt att skrämma upp oss med att berätta mörka versioner av barnsagor. Här finns också sex, begär, svek och moraliska dilemman. Vad kommer du att välja? Även om konceptet tunnar ut något mot slutet och storyn kanske tar några vändningar för mycket, så njöt vi i fulla drag. Och likt en spännande bok så kunde vi bara inte lägga ned spelet – därav lyckan att vänta tills hela säsongen är släppt.
The Wolf Among Us är historieberättande på hög nivå och en högtidsstund för serieälskare som gillar story- och valfrihets-inriktade spel. Liksom de gamla rollspelsböckerna på 80-talet (ni vet de där då man läste ”vill du gå in i grottan, gå till sidan 80 – föredrar du att klättra över berget, se sidan 112”) så öppnar The Wolf Among Us upp för många omspelningar. Personligen kan jag inte vänta på att få spela det en gång till – och välja precis motsatt håll än vad jag gjorde första gången. Undrar hur spelet slutar då?
Så här sätter vi betyg på Senses