I Transformers: Rise of the Beasts får vi möta Noah Diaz (Anthony Ramos) som bor tillsammans med sin mamma och sin sjuka lillebror Kris Diaz (Dean Scott Vazquez). Det är ont om pengar och Noah går motvilligt med på att stjäla en dyr sportbil. Det han inte vet är att det inte är en vanlig Porsche han stjäl, utan det är Autoboten Mirage (Pete Davidson) och plötsligt befinner sig Noah mitt i hetluften. Tillsammans med sina nyfunna robotvänner och Elena Wallace (Dominique Fishback) så kämpar de för att först komma åt en artefakt som kan ta Autobots hem till planeten Cybertron. Problemet är att den onde Scourge (Peter Dinklage) är ute efter samma pryl och han och hans hejdukar drar sig inte för något. Som tur är får Autobots oväntad hjälp av Maximals med Optimus Primal (Ron Perlman) i spetsen.
2002 fick jag ett presentkort till en tatueringsstudio och det tog mig merparten av ett år innan jag äntligen bestämde mig för vad jag skulle tatuera. Det blev Autobotslogon som numera pryder min högra axel. Ända sedan jag för första gången såg den tecknade Transformers-serien har jag älskat franchisen. Första live-action-filmen som kom 2007 såg jag igen ganska nyligen och den var inte så usel som jag minns den. Däremot är del två och tre i originaltrilogin helt klart sämre. Sedan kom två ganska ointressanta uppföljare med Mark Wahlberg som jag faktiskt bara har sett en gång vardera, vilket är ovanligt för att vara jag.
Något fantastiskt hände 2018 när Bumblebee hade premiär och plötsligt hade filmskaparna gjort det mesta rätt. Storyn var cool och engagerande och framför allt så såg Optimus Prime ut som han ska, det vill säga så som han ser ut i den tecknade serien från 80-talet.
Någon direkt uppföljare på Bumblebee blev aldrig av utan istället utannonserades det att nästa film skulle bli Transformers: Rise of the Beast som utspelar sig på 90-talet och introducerar Maximals som är robotversioner av olika djur. De syntes första gången i den animerade serien Beast Wars från 1996 och det var långt efter att jag hade slutat kolla på tecknade Transformers, så jag har inget nostalgiskt minne till dessa varelser.
I Transformers: Rise of the Beasts så får vi först möta Maximals på deras hemplanet och tydligen är den faunan exakt likadan som på jorden för de ser ut som gorillor, örnar och andra djur som är allt annat än utomjordiska. Lite störande och konstigt kan jag tycka, då vi vet att Transformers ändrar sitt utseende för att smälta in bäst på just den planeten som de befinner sig på.
Sen får vi möta vår nya mänskliga hjälte Noah Diaz och även om han är något äldre än de andra som har mött sin Transformers så är storyn ganska exakt likadan med den enda skillnaden att hans möte blir med den snabbpratande och stöddige Autoboten Mirage istället för den stumme Bumblebee.
Filmens tempo är högt och actionscenerna är välgjorda och roliga. Det sker en del överraskande saker, men då detta är en prequel så är upplösningen oftast föga förvånande. De mänskliga huvudrollerna får ganska mycket att göra och deras involvering med robotarna känns helt klart trovärdigt och intressant. Men sen framåt slutstriden så händer det något…
Tyvärr är slutstriden alldeles för utdragen och blir extremt tom. Då de gamla filmerna hade slutstriden mitt i städer, bland skyskrapor, bilar och broar så är denna slutstrid på en karg och tom yta som är visuellt urtråkig. Det är massor av karaktärer i bild, men tyvärr så blir det aldrig engagerande just för att det känns väldigt ödsligt i övrigt.
På sätt och vis så kan jag ändå förstå varför de måste slåss utanför människornas synfält då det här en prequel och i första Transformers-filmen hade ju ingen ens hört talas om dem, vilket är halvsvårt att köpa efter två prequel-filmer.
Transformers: Rise of the Beasts är helt klart underhållande och har en del sekvenser som jag inte sett förut i en Transformers-film, men i slutändan så känns det ändå väldigt tomt för de få gånger som skulle kunnat vara extremt emotionella slarvas bort och görs ogjorda på ytterst kort tid efter att de skett.
Transformers: Rise of the Beasts är en film som är skapad för Dolby Atmos och 4K för hur det än är så blir filmen oftast bättre när tekniken är i absoluta framkant. Bilden presenteras i 2160p med Dolby Vision, skärpan är knivskarp och de animerade karaktärerna smälter perfekt in med resten av omgivningen. Färgåtergivningen är makalöst bra och scenen då de blir jagade genom ett museum är bland det snyggaste jag har sett i UHD. Svärtan är djup och robotarna som gömmer sig i mörkret syns precis så mycket som de behöver göra för att skönja att de är där innan de slår till. Ljudet i Dolby Atmos är också precis så bra som det bara kan bli. Framför allt under striden i Peru då de slåss utmed en bergssida så får verkligen ljudsystemet jobba. Mixningen är perfekt och du behöver aldrig ändra volymen under filmens gång för att något blir för högt eller för lågt.
Transformers: Rise of the Beast UHD-utgåvan är även proppfull med en hel del roligt extramaterial. Här finns bland annat dokumentärer och bortklippta scener.
Sammanfattningsvis så vill jag rekommendera Transformers: Rise of the Beasts – dels för att det är (skavankerna i ovan till trots) en väldigt underhållande film och helt klart en av de bättre Transformers-filmerna. Sen att UHD-utgåvan är riktigt bra gör inte saken sämre. Det ska bli intressant att se vart det hela tar vägen, för i slutet får vi en blinkning till en annan franchise som kan behöva en vettig reboot och ett samarbete mellan den och Transformers kan bli hur bra som helst – eller fullkomligt uruselt om det görs på fel sätt.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
