Ben Stiller har regisserat, skrivit, producerat och spelat huvudrollen i nya sommarhitten från USA Tropic Thunder: filmen om ett gäng bortskämda skådisar som ska göra en Vietnam-filmatisering och råkar hamna i ett riktigt krig. Stiller är och gör som han brukar, “snygga killen” som har en och annan poäng men är genomgående ganska jämn. Jack Black är precis så jobbig och överspelad som han brukar – denne man måste banne mig vara verklighetens motsvarighet till Jar Jar Binks, varje gång jag ser hans infantila överspel i bild vill jag bara slå honom på truten. Den stora behållningen är – inte helt otippat – Robert Downey Jr, som återigen visar vilken fantastiskt komplex skådespelare han är när han gör rollen som Nick Lazarus, en australiensisk skådespelare som vunnit fem Oscar och nu opererat in pigment för att spela en afroamerikansk karaktär. Det är förvisso komedi och mycket av den bygger på diverse schabloner, men Downey Jr gör en helt strålande insats, väl värdig någon slags pris faktiskt (kanske inte Oscar dock…) för att den driver så bra med hela filmindustrins tidvisa absurditet och inte med enskilda etniciteter.
Foto: ur filmen Tropic Thunder (Ben Stiller och Robert Downey Jr)Den andra stora behållningen är mannen som sägs ha en “cameo” i filmen, men faktiskt har en ganska framträdande biroll – nämligen Tom Cruise, som den skallige, fete, elake, rap-diggande producenten Les Grossman. Cruise fullkomligt briljerar i sitt porträtt och bjuder så mycket på sig själv att alla skeptiker bara kan kapitulera direkt – killen ÄR en fantastisk skådis som är både intelligent och har självdistans, trots att man inte alltid kan tro det av allt skvaller som sprids. Det finns också en uppsjö mindre insatser från andra kändisar bl a Nick Nolte, som är riktigt bra.
Filmen då? Jo, det är en ganska blandad kompott som sagt. Nära två timmar känns något för långt, vissa skämt är gjorda ett par gånger förr och ibland blir det väl mycket hysterisk, högljudd sandlåda av det hela (särskilt när Jack Black får ta plats). Men det finns guldkorn och man märker att viss dialog och vissa idéer (särskilt trailarna i början som etablerar huvudkaraktärerna) är riktigt vassa.
Jag skulle väl inte springa benen av mig för att se Tropic Thunder på bio, men är du på flamshumör och har realistiska förväntningar, så väntar en ganska kul stund. Dock ska jag absolut se om filmen på Blu-ray och bara njuta av Downey Jr:s och Tompans rollprestationer.
