Vaporum: Lockdown är en prequel till Vaporum, som släpptes 2017. Vi är fast i underjorden och måste försöka ta oss ut. I vägen står många fiender och massor av kluriga pussel. Utforska, plundra och utveckla din avatar i denna dungeon crawler med rollspelsinslag.
Vaporum: Lockdown ser vid första anblicken ut som så många andra spel i genren ända tills du tar ditt första steg. Vi rör oss inte som i vanliga FPS (First Person Shooter)-spel utan i ett rutmönster. Vi kan inte röra oss diagonalt och endast en sektion i taget. Häri ligger retro-aspekten i Vaporum-Lockdown. Problemet för mig är att denna spelmekanik inte känns som något som översätts bra till ett modernt spel. Förr i tiden var hela det här konceptet skapat som en lösning på problemet att tekniken helt enkelt var för klen för att du skulle kunna röra dig som du ville. Därför löste spelskaparna det med att du endast kunde röra dig i sektioner. Vissa retro-grepp borde stanna som det dom är – historia.
Jag har spelat flera sådana här spel för ett antal decennier sen och då var det skithäftigt att undersöka världen en sektion i taget. Men för mig så funkar detta dåligt i ett modernt spel. Största problemet är att utmaningen inte ligger i att du bara får röra dig i rutmönster. Det finns spel som hanterar begränsningar mycket bättre som i till exempel Darq, där man använder 3D till sin fördel – när det behövs.
Oavsett om jag tycker om upplägget eller ej så är Vaporum: Lockdown ett stort och avancerat spel, som du lätt kan förlora dig i och utforska. Grafiken är fin och stämningen är tryckande. De flesta karaktärer du möter har inspelade röster och överlag är det här verkligen ett habilt konstruerat spel. Det fungerar perfekt till Switch då du kan ha det med dig vart du än är och det finns inga problem med din lilla skärmen, att något skulle bli för litet i grafiken.
Stora smolket för mig är att jag minns min frustration från förr i tiden att, när jag inte kunde vända mig som jag ville utan att jag blev tvingad att röra mig runt den utstakade banan… det är mer frustrerande än nostalgiskt roligt. Men, då spelet ändå är väldigt välgjort och omfattande så blir betyget ändå bra, om än ingen klar rekommendation.
