För er som följer våra vintester så är det ingen stor överraskning att vi har en särskild fäbless för druvan Sangiovese och särskilt då de klasar som kommer ifrån Chianti-området i Toscana. Under en dag i oktober fick vi prova hela 30 stycken olika sorter från just Toscana, men även området intill – Emilia Romagna – tillsammans med The Wine Hub på förmiddagen och Nigab på eftermiddagen.
Under ledning av ciceronen och vinjournalisten Åsa Johansson, låg förmiddagens fokus på den vita druvan Albana, släkt med Garganega (se vår artikel om Soave för mer om denna druva). Denna druva omskrivs lokalt redan 1303 och har idag över 600 registrerade sorter och hela 2 000 reella. Förra året hade Italien problem med skörden, främst på grund av översvämningar i Toscana bland annat. Vita viner är en uppåtgående trend, samtidigt som det blir allt svårare att sälja premium-viner. Den yngre generationen konsumenter, även i Italien, vill inte dricka lika mycket (eller alls) av främst hälsoskäl och EU hotar med varningstext på flaskor likt cigaretter (vilket inte alls är jämförbart, ett glas vin då och då kan till och med vara nyttigt).
Emilia-Romagna kallas för ”den feta regionen”, skämtet regionalt är att här frågar inget om pass utan ”Är du på diet?” Om svaret blir nej, är du välkommen in. Massa gott kommer från denna region, Prosciutto di Parma är ett exempel. Området är liknar Chile i fråga om väder, hav och torr vind. En del av jorden är röd lera och gul sand. Man måste skörda i tid så alkoholhalten inte sticker iväg. Andra delar är gul lera och kalksten (och vi gillar ju mineralitet)
Vi på senses är inte ensamma om att tycka om Sangiovese, det är idag en av Italiens mest populära druvsorter. Man har även experimenterat mycket med kloner och valt ut små klasar med fylligare smak. Nu jobbar man främst med större klasar som anpassas till ett allt varmare klimat. Norrut får man högre tanniner med smal kropp, söderut lägre syra, ”fluffigare” och mindre ek. Man går också sakta ifrån sitt lillebrorskomplex mot det mer välrenommerade Toscana.
Intressant fakta: Benämningen ”Superiore” på Sangiovese-flaskor i Italien används för att notera 0.5% mer alkohol, inte att den skulle vara ”överlägsen” på annat vis. Detta är alltså ren marknadsföring, eftersom exempelvis USA gillar ”kvalitets”-stämplar som ”superior”.
Tre favoriter från förmiddagens provning var Tenuta Uccelina, Amorosa – Romagna Albana DOCG Secco 2022 som bar en tydlig identitet av kalksten, men med en trevlig mjukhet och rondör. En annan höjdare var Drei Donà Notturno – Romagna DOC Sangiovese Predappio 2021 som var både mustigt och mångsidigt. Favoriten blev dock Fattoria Nicolucci, Tre Rocche – Romagna DOC Sangiovese Superiore 2023 med sin härliga färg, djuprött blod med smak av sötma, sälta och havsbris.
Nigabs vinprovning gick av stapeln på italienska Eataly på Östermalm. Man hade flugit in den surfande vinmakaren Piergiorgio Castellani, vars familj skapat vin i området sen 1903. Toscana är stort, det tar tre timmar att köra igenom hela landskapet och all vinproduktion sköts av familjeföretag.
I Toscana började etruskerna göra vin någon gång 1 000-800 fKr. Man sålde redan då till hela medelhavsregionen. Av amfora-fynd har man hittat kärnor av Sangiovese och Trebbiano, som är stora druvsorter än idag lokalt. Platsen Colline Pisane är ett speciellt terroir. Skyddat av berg, med 300 dagar sol och med jordmån som även här påverkas av havet och som dragits tillbaka över miljoner, precis som Soave. Man återfinner lera med hög mineralitet och stratifiering av jordsorterna som rötterna till rankorna går igenom ger både god näring och smak.
Tid är den hemliga ingrediensen i att skapa bra vin, enligt Castellani. Enda sättet att bli miljonär fort inom nischen är att starta som miljardär, skojar han vidare. Det är dyrt om du ska komma igång snabbt. Klimat, jord och druvor i samspel med kunskap är nyckeln till en framgångsrik vinmakare, fortsätter han.
Sangiovese är det röda och Vermentino det vita vinet i området. Nebbiolo, Sangiovese och Pinot Noir (Bourgogne) är ”kungliga” druvor, som verkligen fångar smaken av området de växer i. Chianti Classico kallar han ”apoteosen av Sangiovese”. Chianti är faktiskt det mest druckna vinet i Italien, med Vermentino som tvåa – där den senare inte riktigt fått stort fäste i Skandinavien än. Den bästa vermentinon anses vara den från Sardinien, som odlas på granitsten. Det är dock liten produktion och svårt att få tag i utanför turistsäsongen. Stor efterfrågan på Vermentino återfinns i USA. Druvan kräver mycket solljus och havsbris, precis som vissa av våra medlemmar på redaktionen.
Castellanis uppfattning av vinkonsumtion går lite emot Åsas. Han tog exemplet Napa Valley i USA, som sett rekord-mycket ung publik förra året, med hela 3,9 miljoner besökare. Unga är mer intresserade av autenticitet, vart kommer vinet ifrån, dess unika historia et cetera. Trenden är dock som helhet klart nedåtgående: under 60-talet i Italien konsumerades svagare viner i en volym av 120-130 liter per person och år (!). Nu är siffran nere på 37 liter. Och trenden är globalt nedåt. Samtidigt ska man komma ihåg att vinerna idag ofta är starkare, av högre kvalitet och vi också har en helt annan livsstil av stillasittande idag. På 60-talet hade fortfarande en stor andel av befolkningen mer aktiv livsstil utan skärmar, där många även jobbade fysisk hårt. Pierluigi anser THC (marijuana) kan ses som den stora konkurrenten idag, då många tyvärr inte har vintraditionen utan man främst söker den psykotropiska effekten (berusningen). Storytelling om vin kommer att vinna över en ny generation konsumenter, tror han.
Och vi tror han kan ha rätt.
Tre favoriter från Nigab-provningen:
Tenuta di Montefoscoli Santandrea Toscana Rosso (2020)
Härlig doft på vinet samt mjuk och rund smak. Skulle vi välja två ledord skulle dessa vara ”feminint” och ”elegant”. Fruktigt utan att vara sött. Funkar bra såväl till mat som att bara njuta i gott sällskap. Lätt, men inte tunt. Prisvärt (169 kr).
Campomaggio Chianti Classico DOCG (2019)
Även här blir ledordet ”elegans” och ”stil”. Mer frukt, mer strävhet och syra – som helhet en mustigare upplevelse. Brända toner och kryddighet, passar till många olika rätter. (219 kr)
Tenuta di Montefoscoli Tabaccaia Chianti Superiore DOCG (2020)
Smörigt, kryddigt och nästan lite rökigt. Tjockt och blodrött i konsistens och färg, men ändå lättdrucket. Kontrasterna är fina. Gott till exempelvis oxfilé och potatisgratäng. Vi skulle nog säga att detta blev vår favorit. Funkade förvånansvärt bra till en lagom söt efterrätt också, såsom en Budapeststubbe (199 kr)
