Volgarr the Viking II är den efterlängtade uppföljaren till originalspelet som hade premiär 2013. Varje bana är en utmaning i detta stentuffa retro-plattformsspel, där minsta lilla misstag leder till döden. Diggare av originalet kommer känna igen sig storligen, samtidigt har uppföljaren nya former av magi, power-ups, flera olika nya fiender och ett coolt, nygjort soundtrack.
Jag har personligen inte spelat det första spelet, så min introduktion till Volgarrs värld skedde i och med att jag testade just Volgarr the Viking II. Retro-känslan i spelet är perfekt och spelupplägget är väldigt likt Ghosts ’n Goblins, på fler än ett sätt. Dels så slåss du mot odöda – och det finns en hel del i grafiken som påminner om det klassiska spelet – men den största likheten är den onödigt höga svårighetsgraden. Det är långt mellan checkpoints och när du dör får du spela om riktigt långa sektioner.
Gör dig beredd på att dö, som sagt, för det kommer du göra ofta. Ibland dör du utan att knappt ens veta varför och då är det för att en varelse har dykt upp precis under fötterna på dig. Svårighetsgraden ska vara en del av spelmekaniken, men jag personligen blir mest irriterad över att jag knappt kommer fem meter innan jag går hädan för femtioelfte gången.
Det finns möjlighet att få fler checkpoints, olika sparlägen och till och med ett odödligt läge, men då blir spelet istället för lätt och du vadar rakt igenom fienderna. Ett mellanting hade varit trevligt.
Sammanfattningsvis är Volgarr the Viking II onödigt svårt och om du väljer den lätta vägen blir det istället löjligt lätt. I sin nuvarande form representerar spelet mest det som var irriterande med vissa typer av retro-plattformsspel förr, som mer eller mindre bara straffade spelaren. Det är alltså retro, men kanske inte på det vis man verkligen önskar.
Digital Eclipse skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
