30 Oktober 1938 sitter hela amerikanska folket som klistrade vid sina radioapparater. En liverapport om en rymdinvasion från Mars spelas upp för deras öron. De flesta är övertygade om att det de hör är på riktigt och panik utbryter. Det visar sig vara den numera världsberömda skådespelaren Orson Welles radioteater, baserad på boken av H.G. Wells från 1898, War of the Worlds – eller Världarnas krig, som den fick heta på svenska.
1953 gjordes den första filmatiseringen och därefter var det prat länge om en remake. Det blev en uppmärksammad TV-serie 1988, men världen fick vänta ända tills 2005 innan en en vettig remake hade premiär. Att kombinationen Steven Spielberg och Tom Cruise var en lyckad sådan visades redan med Minority Report 2002 och därefter sökte de efter ett nytt projekt att göra ihop. Att det nya projektet skulle bli War of the Worlds var bestämt sen tidigare, men tanken var att filmen skulle ha premiär runt 2007. Nu blev det inte så utan allt skedde samtidigt och filmen blev tidigarelades två år. Här finns nog anledning till det största problemet med War of the Worlds.
Den här recensionen kommer handla mest om den tekniska aspekten av UHD-utgåvan på filmen och inte så mycket om vad den handlar om. Vill ni läsa om handlingen så kan ni göra det här.
Filmens första halva är helt superb; det är nerv, spänning och riktigt ypperliga skådespelarinsatser. Sen händer det något och från och med att våra hjältar möter Tim Robbins karaktär så faller filmen platt. Den blir osannolik, långtråkig och sen ska jag inte ens gå in på hur uselt slutet är. Visst, okej att slutet fanns med redan i originalboken – men det kunde ha gjorts lite mer spektakulärt och intressant än hur det framställs i filmen. Det hela känns stressat och inte särskilt genomtänkt.
UltraHD-utgåvan är dock helt superb och de 15 år som förslutit sen filmen hade premiär känns inte av alls. Bilden är kristallklar och effekterna ser riktigt imponerande ut, fortfarande. Det här är verkligen en av Spielbergs styrkor att han släpper inte igenom något som ser halvdant ut. Kombinationen av mörker och ljus samt de klara färgerna ser helt episkt ut tack vare dynamisk Dolby Vision HDR. Ljudet i Dolby Atmos går inte heller av för hackor och när den ondskefulla mistluren, som varelserna har drar igång så skallrar vardagsrummet. Extramaterialet är riktigt bra och mest intressant är produktionsdagboken som verkligen går in på djupet om inspelningen av filmen.
Sammanfattningsvis så hade det här varit ett solklart måste och en av Steven Spielbergs bästa filmer om andra halvan av filmen var lika bra som den första. Tyvärr är det inte så, men oavsett är War of the Worlds helt klart värt en rekommendation och har en given plats i varje persons Steven Spielberg-samling.
