Next-gen uppdatering 2021-07-26: Warhammer – Vermintide 2 har fått en PS5-uppdatering nu som är gratis för dig som äger spelet på PS4. Patchen innebär grafik i 1440p, 60fps och förbättrade skuggor samt reflektioner.
Vi kliade oss lite i huvudet när recensionsexemplaret av Warhammer – Vermintide 2 dök upp till PS4 på kontoret, strax innan jul. Action-rollspelet, utvecklat av Stockholmsbaserade Fatshark, kändes som det kom för jättelänge sen. Men det var ju ettan (med det likaklingande, men mycket bökigare, namnet Warhammer: The End Times – Vermintide) som släpptes sommaren 2015 till PC och året därpå till konsol. Sen släpptes tvåan till PC faktiskt 11 månader innan det kom till konsol, så nu i början på 2019 är det dags att kika på uppföljaren på spelet – baserat på den galet populära Games Workshop-licensen.
Vermintide 2 bjuder på en del spektakulära scenerier, men är tyvärr inte lika snyggt på konsol som på PC.
Warhammer – Vermintide 2 är som ett rollspel som spelas ur förstapersonsperspektiv, med fokus på action och, till viss del, överlevnad / resurshantering. Det erbjuder co-op, såväl lokalt som över nätet och påminner på så vis i mångt och mycket om FPS-klassikern Left 4 Dead. I Warhammer – Vermintide 2 ska du sätta ihop en kvartett – utav fem, spelbara hjältar ur respektive klass – som ska ta sig an uppdrag och befria världen från råttfolkets invasion (The Vermintide). Din kvarteret kan bestå av antingen datorkontrollerade botar á la Dragon Age: Inquisition, andra spelare eller en kombination av båda. Vermintide 2s stora selling point är ”gôtt röj” (som vår göteborgare på redaktionen säger) och enklare, lagom långa banor i diversifierade miljöer – alla med målet att finna tre tomes (böcker) och två grimoires (typ skrin). Men det gäller att balansera rätt, för varje objekt du plockar upp begränsar både dina inventarier, såväl som din hälsa.
Striderna är kul i Warhammer – Vermintide 2, kanske det allra roligaste faktiskt. Varje karaktär har ett distansvapen (antingen skjutvapen eller magi) som känns spänstigt och inte sällan mäktigt och ett närstridsdito. När Vermintide 2 kommer till närstrid så är det ett riktigt härligt köttande som sätter igång. Man svingar sitt vapen med kraft och impakten av att klubba sig igenom horder av elaka råttor, magiker, enorma bestar och bepansrade supersoldater är galet tillfredsställande – faktiskt mycket bättre än i föregångaren, där mosandet kändes lite för … ”lätt” på något vis.
Biffklubban/kötthammaren är oroande kul att svinga mot fienderna.
Presentationen är en något blandad gottepåse på konsol. Grafiken är tidvis riktigt bra, med snygga ljus- och miljöeffekter, samtidigt som ansiktsmodellerna kan vara mer än lovligt simpla, stela och känns som om någon tagit en last-gen 3D-model och rendrerat om den i högre upplösning. Texturer ”poppar” också en del in och ut i bild och du kan ”gå in” liggande kadaver, vilket då ger dig en uppsprängd, 3D-modellering, som är ekande tom inuti. Lite lo-fi på sina håll alltså. Men man har överseende med det tack vare det härliga röjjet och det överlag habila röstskådespeleriet. Ibland känns det som om man teleporteras till en ölpub i ett äkta arbetarklassområde i östra London eller norra England, på gränsen till Skottland. Det är charmigt, småroligt och har glimten i ögat.
Nytt i Vermintide 2 är att varje karaktär kan välja sin väg och du kan träna karaktärerna, som i princip är en grundklass, i att specialisera sig inom en annan klass och på så vis få nytta av andra strategier, vapen och vara behjälpliga åt teamet. Här finns också nya bekantskaper i form av fiender såsom Skaven (Skav?? våra ”favoritobjekt” när vi är ute med båten på sjön..) som, likt sina namnar, sprider kaos, oljud och dödlig pest där de drar fram. Loot- och utvecklingssystemet är också förändrat och kräver mindre harvande denna gång. Säkerligen har utvecklarna kastat en snabb blick på framgångssagor som Destiny (power levels) och fått till ett system som känns mer balanserat och rättvist i fråga om antal timmar spelet kräver dig på. Loot får du efter varje avklarat uppdrag och värdet skiftar med kvaliteten på din insats, men eftersom du alltid får minst ett vapen så går det ändå relativt snabbt och samla på sig olika tillhyggen och experimentera sig fram till vad som passar ens spelstil bäst.
Warhammer – Vermintide 2 känns kanske lite som en special-interest titel och det är den ju på sätt och vis, med utmejslade rollspelsvärldar med halvlustiga, tyskklingande namn (Bögenhafen?) samt egna kartor och legender. Samtidigt är det också en spelgenre som vi tror många fler än de inbitna, figurmålande, Games Workshop-fansen kan ha glädje av – faktiskt även de helt oinsatta. Står du bara ut med lite skavanker i presentationen här och där så döljer sig ett riktigt roligt, om än kanske lite repetitivt, action-rollspel under fantasy-skruden som du med fördel kan uppleva med vänner. Och det är väl själva essensen av en schysst spelupplevelse?
Trailer med gameplay (från den klart snyggare PC-versionen)
Så här sätter vi betyg på Senses