Jag har en del favoritregissörer, som genom sina karriärer levererat det ena mästerverket efter det andra. Robert Zemeckis är en av dessa favoriter med Tillbaka till Framtiden, Forrest Gump, Vem satte dit Roger Rabbit och flera andra storfilmer på sin meritlista. Sen fastnade han i CGI-träsket och alla filmer han släppte under en period var helt datoranimerade filmer såsom Polarexpressen, Beowulf och Dickens En Julsaga. Dessa tre regisserade han själv, men sen var det en film som han endast producerade som heter Milo mot Mars (eller Mars needs moms som den heter på engelska) som blev ett sådant dunderfiasko att Zemeckis slutade med helt datoranimerade filmer och istället ställde in siktet på vanlig spelfilm igen. Flight, från 2012, var lite av en comeback till hans vanliga form med bra emotionell story och banbrytande effekter. Så var även fallet med The Walk, som hade premiär tre år senare.
Efter det var det tyst från Herr Zemeckis. 2016 hade en film som heter Allied premiär, som kom och gick utan ett ljud och som jag därmed missat helt. Sommaren 2018 såg jag en trailer för Welcome to Marwen. Jag blev direkt intresserad, för det här verkade vara som en galen korsning mellan Forrest Gump och Toy Story. Welcome to Marwen var tänkt att få svensk biopremiär, men sen försvann den helt plötsligt så från alla tablåer. Anledningen var katastrofsiffror på hemmaplan. I skrivande stund har filmen endast spelat in knappa elva miljoner dollar… totalt – i hela världen… Filmens budget var inte superstor med amerikanska mått mätt, med sina 39 miljoner dollar, men det är ändå en gigantisk flopp. Hur kunde det gå så här illa? Är filmen verkligen så dålig?
Mark Hogancamp (Steve Carell) är illustratör och efter ett överförfriskat besök på en bar blir han brutalt nedslagen. Han hamnar i koma och vaknar upp utan minne, utan att kunna teckna. Han kan inte gå och behöver hjälp att komma tillbaka till livet. Sättet han hanterar sin misshandel på är att han i sin trädgård skapar den lilla, belgiska byn Marwen. Marwen bygger han av skrot och befolkar den med dockor, som han fotar i olika situationer. Hans avatar, Cap´n Hogie, hamnar i trubbel gång på gång och attackeras av fem ondskefulla nazister. Räddningen blir hans hjältinnor, som finns där för Hogie den ena knipan efter den andra. Marks fantasivärld och verkligheten blandas ihop den dagen vackra Nicol (Leslie Mann) flyttar in i huset mitt emot och då datumet för rättegången – då han måste möta sina förövare i rätten- närmar sig kommer, så kommer Mark och Hogie behöva all hjälp de kan få.
Först ut så gillade jag Welcome to Marwen. Då har jag ju i och för sig inte sett dokumentären Marwencol som handlar om verklighetens Mark Hogancamp. Japp just det, den här filmen bygger på verkliga händelser – och häri verkar filmens problem ligga. Dokumentären släpptes för nästan tio år sedan och då långt ifrån alla sett dokumentären så verkar det ändå som att alla recensenter hakar upp sig på att filmen inte alls överensstämmer med verkligheten; att verklighetens Hogancamp är helt annorlunda mot Steve Carells rolltolkning. Vart jag än har läst något om filmen så är det hela tiden kopplingen till verkligheten som tas upp.
Fast vad Zemeckis har gjort är en underhållande film, en film som tar upp psykiskt ohälsa på ett helt nytt sätt. Det är inte på något sätt en perfekt film, den haltar lite på sina ställen – men den berörde mig ändå: mycket tack vare Steve Carells underbara rolltolkning. Det finns bland annat en fullkomligt hjärtskärande scen mellan honom och Leslie Manns karaktär som är väldigt jobbig att se och blir en av filmens höjdpunkter. Animationerna och specialeffekterna är superbt gjorda och kombinationen av drama och action-scenerna som utspelar sig i Hogancamps trädgård skapar en film som inte är likt något annat jag sett.
Welcome to Marwen finns inte tillgänglig i UHD 4K, så man får hålla till godo med Full HD och Blu-ray. BD-utgåvan är ändå rätt fin, med klara färger och djup svärta. Då filmen växlar mellan fantasi och verklighet så är det ett brett spektrum av scener och färger vi får uppleva. Ljudet, i True HD 5.1, är helt okej men det saknas lite bett i vissa av actionscenerna. Extramaterial är det gott om: man går in bland annat lite grann i processen hur de skapade filmen. Lite Trivia är att Robert Zemeckis – som har kämpat i flera år att få ögonen och munnen att fungera perfekt i digital-form – nu gett upp och använder skådespelarnas riktiga munnar och ögon, som blandas med de digitala karaktärerna. Resultatet är lite kusligt.
Sammanfattningsvis så är Welcome to Marwen filmen som visar att Robert Zemeckis är tillbaka i sin gamla form. Här gör han det han alltid gjort bäst: berättar en historia på ett nytt och intressant sätt. Welcome to Marwen skall ses som en spelfilm och inte en exakt representation av verkligheten. Med den inställningen så är den helt klart värd en rekommendation.
