Widows handlar om att ett rån går vansinnigt fel och alla fyra rånare dödas utav polisen. Deras änkor blir nu tvungna att utföra ett eget rån för att betala tillbaka de pengar som deras män blivit skyldiga efter det misslyckade rånet. Dessa kvinnor känner inte varandra, men nu måste de jobba ihop för att överleva.
Sällan har jag varit så uttråkad som jag var när jag tog mig igenom Widows. Filmen har flera problem, anser jag, och ett av de största är rollbesättningen av huvudkaraktärerna. De är alla tre mycket duktiga skådespelerskor, men både Viola Davis och Elizabeth Debicki har spelat skurkar på vita duken förut (Suicide Squad och Guardians of the Galaxy Volume 2) och Michelle Rodriguez har spelat hårding i alla filmer hon någonsin gjort (bland många andra: Resident Evil, Avatar och Fast and the Furious-filmerna) Så deras förvandling från den ”vanlig” personen till rånaren är inte särskilt svår att varken lista ut eller blir särskilt överraskande.
Sen ska vi som publik känna sympatier för de fyra rånarna som dog, men vi har inte hunnit träffa dem i mer än typ tre-fyra minuter innan de all går åt och sen får vi möta dem ibland, i flashbacks. Ingen av dem var några underbara män egentligen, men de höjs till skyarna hela tiden under filmens gång. Den konstigaste sekvensen är när Elizabeth Debickis karaktär får skit av Violas Davis karaktär för att hon har haft sex med en ny man, bara en knapp månad efter att hennes man har dött. Då hör det till saken att hennes man var en hustrumisshandlande skitstövel – så varför ska hon ifrågasättas överhuvudtaget för sitt val att ha sex med någon annan? Widows ger sken av att vara en film om starka kvinnor som står upp för sig själva, men om man knackar lite på den lövtunna ytan så rasar korthuset direkt och det är en ganska cynisk kvinnosyn som visar upp sitt fula tryne.
Widows är baserad på en brittisk TV-serie från 1983 med samma namn, som jag – och troligtvis många med mig – inte har sett, men jag kan tänka mig att allt som spelas upp i filmen fanns med i serien på ett eller ett annat sätt och så även med filmens stora twist. Tyvärr så slarvas allt som kallas uppbyggnad bort i och med klumpig regi och manusarbete. Det här kan vara en av de mest ospännande filmer jag någonsin sett och största anledningen till det är att jag inte bryr mig ett nedrans dugg om någn av huvudrollerna. Widows hade kunnat bli en riktigt nervpirrande och chockerande film, men istället faller allt platt.
Steve McQueen hyllas i extra-materialet för sitt ”nytänkande” och coola sätt att filma Widows på, men det är lånat från så många andra regissörer som gjort det så mycket bättre. Till exempel, suveräna Children of Men, som är regisserad av Alfonso Cuarón. Inte ens skådespelande storheter som Robert Duvall och Colin Farrell kan rädda det här sjunkande skeppet.
UHD och Blu-ray-utgåvan är dock många resor bättre än filmen. Bilden är utsökt med djup svärta och rena klara färger – och i 4K får vi åter en film i som stöder HDR10+ och det ger makalöst resultat. Ljudet håller också hög kvalitet, i fallet Blu-ray så hög kvalitet som Blu-ray kan leverera. Medan UHD-utgåvan återigen får Dolby Atmos, som tillsammans med DTS:X blivit standard i nya, högupplösta och objektbaserade format. LFE (basen) är generöst och surroundeffekterna, i form av bilar som swishar förbi förhöjer närvaron. En nära timme lång dokumentär om inspelningen finns också med. Tyvärr så är den till nittio procent fjäskande och inbördes beundran.
Sammanfattningsvis så var jag verkligen inget fan av Widows, men i all sin tråkighet så har den ändå en del välspelade sekvenser, så tillsammans med den utsökta UHD-utgåvan så blir betyget ändå inte total katastrof.
