I Wonka får vi möta den legendariska chokladtillverkaren Willy Wonka (Timothée Chalamet) långt innan han hade sin fabrik och delade ut de berömda guld biljetterna. I denna nyskrivna berättelse, som är baserad på karaktärer från Roald Dahls klassiska bok, får vi se en ung Wonka som anländer till storstaden med några få mynt i fickan men med grandiosa drömmar och redan nu har han ett stort kunnande inom konfektyr. Däremot hamnar han i klorna på den illvillige Mrs. Scrubitt (Olivia Colman) och blir tvungen att jobba av en skuld som han blir pålurad. Fördelen är att han i och med det möter Noodle (Calah Lane) och de tillsammans kan skapa något helt fantastiskt.
Wonka är skriven och regisserad av Paul King (Paddington-filmerna) och han har inte velat göra en film som är en prequel till Tim Burtons Charlie and the Chocolate Factory från 2005 utan den här filmen har större likheter med klassikern från 1971 Willy Wonka and the Chocolate Factory. Bland annat finns det musikstycken tagna rakt av och en del händelser, såsom till exempel att Willy äter en kaffekopp som är gjord av godis. Även Oompa Loompas ser ut som de gjorde i den gamla filmen, men mer om det längre ned.
Wonka är en musikal och även om musiken är välgjord så är det ingenting som verkligen fastnar och jag går och nynnar på. Produktionsvärdet är högt och det känns verkligen som om de har byggt en hel del av scenerierna och inte bara litat på datorer. Det finns även en fin nerv och emotionell bas i filmen som ger en extra tyngd. Timothée Chalamet är som klippt och skuren som en ung och naiv Wonka som ser det goda i alla människor och det blir ett brutalt uppvaknande för honom. Det är inte omöjligt att se att denna person en dag växer upp och blir den cyniske och smått galna versionen som vi är vana att se honom.
Det som tyvärr störde mig något enormt är Hugh Grant som en Oompa Loompa, för istället för att sätta hans ansikte på en verklig skådespelare så har de valt att helt och hållet skapa en digital version av honom från topp till tå. Det är både en och två gånger som det verkligen är tydligt att Grant och animatörerna har haft två helt skilda idéer om vad som ska hända. För det matchar inte alls med huvudet och kroppen. Det som är mest irriterande är att Grant är perfekt i sitt spel men CGI-kroppen förstör upplevelsen för mig.
Wonka på UHD är en fröjd för både öga och öra. Bilden presenteras i 2160p med HDR och i 2.39.1 vidfilm. Bilden är helt enormt skarp och allt färgglatt godis kommer till sin rätt utan blödning eller komprimerings artefakter. Bitraten är hög och bilden är stabil även i snabba panoreringar. Ljudet i Dolby Atmos är helt fantastiskt med härligt djup bas och kristallklar resonans i sången. Det finns även en hel del surround effekter att njuta av när karaktärer flyger runt huvudet på oss.
UHD-utgåvan har även en hel del extramaterial som går igenom flera delar av hur filmen kom till. Välgjorda dokumentärer som faktiskt går in lite på djupet.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Wonka på UHD för det här är härlig underhållning för hela familjen. Även om jag själv aldrig skulle se den på svenska så finns den väldigt välgjorda svensk dubbade versionen på skivan också, men tyvärr bara i Dolby 5.1.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
