Första gången ordet Zombie nämndes var i början av 1900-talet i en bok om Haiti. Där drogade de arbetarna på fälten, med resultatet att de fick hjärntvättade, lätthanterliga slavar som jobbade ihjäl sig. Om detta är sant eller inte är fortfarande under diskussion men Zombien var född. Det dröjde tills att George A. Romero filmade Night of the Living Dead innan Zombien blev en hit. Efter 70-talet låg Zombie-filmerna i malpåse en period och det som producerades var oftast mörka komedier såsom Return of the Night of the Living Dead. Men sen hände det något och i början av detta millenium gjorde Zombien storstilad comeback och nu är den här för att stanna. 28 Dagar Senare introducerade något nytt, den springade Zombien. Enligt Danny Boyle är det inte tal om Zombies i ”28” filmerna men det lyssnade inte Zack Snyder på när han gjorde remaken av Dawn of the Dead och lånade springandet till sin egen film. Nu är vi framme vid den största Zombie-filmen av dem alla, Zombie-filmen med stort Z: World War Z.
World War Z är baserad på Max Brooks (son till Mel Brooks) bok med samma namn och en liten längre undertitel. Boken är uppbyggd runt flera personers olika berättelser om den världsomfattande Zombie-invasionen. I filmen följer vi istället en huvudkaraktär: Gerry Lane (Brad Pitt) som är pensionerad från sitt uppdrag inom FN. Då Zombie-invasionen inträffar blir han tvingad att gå tillbaka i tjänst och försöka hitta ”patient noll” och därmed få en chans att stoppa en global katastrof.
Filmens styrka är den enorma omfattning och storlek av Zombie-invasionen, med helikopteråkningar över tusentals Zombies som sköljer över landskapen. Till skillnad mot bokens klassiska, långsamma Zombies är detta tusentals rabiata, vansinniga, spingade Zombies. Det är mycket CGI men även tusentals statister. Bra musik, bra foto och en riktigt nervpirrande scen ombord på ett flygplan. Men sen händer något. Det var väl omskrivet i media om alla ändringar de var tvungna att göra innan de släppte filmen. Jag har läst på om det andra slutet och jag tror inte att det hade varit så mycket bättre, men det slut som är på filmen nu, är en besvikelse. Från att faktiskt vara lite annorlunda och coolare så går det ”nya” slutet tillbaka till standard formulär A3-9. Det är som vilken annan Zombie-film som helst. Det andra slutet hade nog varit större i storlek men det var likväl inte tillfredställande. Det kanske hade behövts ett tredje förslag, känner jag.
De många omklippningarna och ändringarna i filmen känns också av ganska tydligt i Mireille Enos scener. Hon spelar Brad Pitts karaktärs fru. Hon blir degraderad till gå omkring och se ledsen ut med en telefon i handen resten av filmen från att i början ha varit en stark och bra karaktär. De två barnen är bra skådisar, men de blir till slut lite irriterande när de hela tiden går åt fel håll..
Blu-ray utgåvan är fin, med bra 7.1 DTS-ljud och krispig bild. Det finns även ett gäng små dokumentärer som går igenom nyckelscener och myten runt Zombien. Tyvärr är de lite för mycket kiss-ass för min smak, men det finns en del guldklimpar. Det finns en förlängd blodigare våldsammare version av filmen, den version jag såg var den snällare, korta. Det var inget som jag egentligen saknade; blod och våld har man sett till leda, så det var nästan befriande att inte se exakt allt som hände i varenda blodig detalj.
Sammanfattningsvis är det här en cool thriller som har en del grejer jag aldrig sett i en Zombiefilm förut, bland annat att silvertejpa tjocka kataloger runt armar och ben för att skydda mot bett! Varför har ingen tänkt på det tidigare? Men sen innehåller filmen klassiska standard-scener från varenda film, TV-serie, serietidning och bok som någonsin skrivits om vårt favoritmonster på Z.
