Senaste inkarnationen av spelklassikern Worms har snyggare grafik, fordon och crafting på features-listan. Men motiverar Worms WMD ett nyköp av en serie som kommit ut med nya versioner i 21 år?
Det är glädjande att se att de fortfarande det sköna, brittiska teamet på Team 17 som står bakom Worms WMD. Team 17 gjorde sig ett namn för ganska exakt 25 år sen på Amiga-tiden och har sen dess släppt flera uppmärksammade spel. Men inget har vart så stort och framgångsrikt för dom som spelserien om de krigsgalna, mordiska maskarna, som till dags dato varit med i runt 25 spel genom åren till alla möjliga format (även Facebook ett tag). För dig som mot förmodan inte vet vad Worms-spelen är, så är det alltså turbaserade, strategi-krigsspel med mycket tecknat våld och en massa humor (+ en drös med brittiska ordvitsar).
Worms WMD är första spelet till next-gen och bjuder på serietidningsinspirerade, handritade 2D-bakgrunder och möjligheten att använda fordom såsom stridsvagnar och helikoptrar, samt möjligheten att crafta (bygga) vapen med material du hittar på banorna. En annan kul funktion är att man numera kan gå in byggnader och utforska dessa eller använda dem som som skydd mot anfall.
Det mesta är sig dock likt, från maskarnas helium-röster till den sköna, men larviga, humorn och de turbaserade striderna. Worms är exponentiellt mycket roligare att spela i lokal- eller online-multiplayer än ensam mot datorn. Där infinner sig snart en liten frustration över de tidvis långa växlingarna mellan de olika maskarna och de lite småsega och tidvis luriga kontrollerna, som tar ett tag att vänja sig vid (det är del av utmaningen att man inte kan vara kirurgisk i exakthet). Grafiken är bättre än förr, men det är ingen revolution vi snackar här, utan det mesta känns ändå igen och ljudet är även det sig likt såväl som spelets grundläggande mekanik, som har sina styrkor och svagheter.
Är du Worms-fan och äger en Xbox One eller PS4 bör du absolut kolla på Worms WMD, som både fräschar upp serien, men samtidigt gör det så konservativt så att man fortfarande känner igen sig i det absolut mesta. Och det är, trots den relativt låga prislappen, också vår största invändning mot spelet – man känner igen sig lite för mycket och har man spelat 5-25 inkarnationer av Worms genom de sista tre decennierna så blir detta lite ytterligare en i mängden, även om nyheterna är välkomna. Samtidigt finns det gamla Worms-spel som är lite snabbare och “renare” än detta och gamla fans kan känna sig mer hemma med dom.
Så här sätter vi betyg på Senses