Som vanligt så började jag med ”Career Mode” och jag måste säga att jag blev positivt överraskad då jag möttes av ett helt annat upplägg av karriärsläge än vad jag är van vid att se. Den här historien börjar med att Paul Heyman (legendarisk agent inom fribrottning) ”pitchar” en idé för Vince McMahon (VD för WWE), att man ska ut på en rekryteringsturné för att hitta nya talanger till sporten.
För att vara säker på att han får tag i rätt typ av talanger så tar Paul hjälp av WWE-veteranen ”Stone Cold” Steve Austin som talangscout. Man får följa med talangerna som Steve hittar på vägen genom en rad matcher, som de måste vinna för att ta sig till WWE. Det som är annorlunda med det här karriärsläget jämfört med det som jag är van vi är att vi får följa den här resan i serietidningsform; kort och gott det är inga animerade sekvenser i historien utan likt en serietidning får man läsa ruta för ruta för att hänga med i berättelsen. Enligt mig så är det här en genialisk idé efter att utvecklarna föll pladask med dom animerade sekvenserna i WWE 2K20 som hade alla typer av buggar du kunde tänka dig. Berättelsen är underhållande och väl utförd.
Om vi ska prata om gameplay-grafiken så är den inte realistisk alls men det är inte heller meningen, man har gjort en totalvändning ifrån 2K20 och valt att ”cartoonisera” hela spelet. Detta gör att alla drygt 70 spelbara superstjärnor från förr och nu är lätta att känna igen, och är en blandning mellan Funko POP!-figurer och en traditionell Nickedocka.
Om du inte vill spela career mode så kan du välja att spela ett brett urval av matchtyper som exempelvis: Steel Cage, Fatal Four Way, Tag Team, Royal Rumble, eller helt nya Battlegrounds Challenge. I dessa lägen kan du använda din skapade karaktär eller välja en av de spelbara karaktärerna som redan finns i galleriet. Jag gillade verkligen att spela Royal Rumble där jag fick uppleva det kultförklarade brottningsfenomenet, som innebär att en ny brottare kommer in i ringen var 90:e sekund till man når 30 stycken deltagare.
För att prata lite om det som inte var så bra så kan vi börja med online, multiplayer-läget. Om man vill köpa spelet enbart för att nyttja detta läge så är det inte värt det. Jag försökte flera gånger men blev aldrig matchad emot någon. vilket kan bero på att inte så många spelar online eller om matchningsfunktionen i sig har något problem.
Det andra som jag blev besviken på är, håll i er…mikrotransaktioner, mikrotransaktioner överallt. Jag nämnde innan att det är 70 spelbara karaktärer i spelet vilket är riktigt imponerande, problemet är att det bara är drygt 20 spelbara från start. Ja, du kan nöta speltimmar för att tjäna ihop krediter och låsa upp alla men du kommer troligtvis tröttna innan du har gjort det.
Det sista som jag blev lite besviken över är att du kan skapa din egen brottare och välja mellan de fem olika klasserna han eller hon skall vara vilka är: Powerhouse, Brawler, Technician, High-Flyer eller All-Rounder. Jag tyckte att skapafunktionen är ok, men när du väl gjort det så är den inte spelbar i karriärsläget.
Om jag bortser från de negativa sakerna, som jag ändå inte tyckte var jättestora, så måste jag säga att spelet är barnsligt kul – så pass att jag satt i flera timmar och spelade detta och skrattade för mig själv som ett psykfall. Detta tog mig tillbaka till barndomen när jag faktiskt satt och tittade på WWE på tv. Om man uppskattar arkadspel så är det här helt klart ett underhållande spel.
Så här sätter vi betyg på Senses