Trots att vi officiellt slutat skriva om last-gen på senses.se, så var vi tvungna att dra igång den gamla PS3:an igen för Segas japanska monsterhit Yakuza 5, som nu når även spelare utanför hemlandet.
Yakuza-spelserien är ohyggligt stor och populär i hemlandet Japan. Däremot är den relativt liten och okänd i västvärlden. Det hoppas utgivaren Sega råda bot på genom att köra en push för sista delen som släpptes till PS3 – Yakuza 5 – och meddela att Yakuza 6 till PS4 snart är redo för release (i Japan, vi får se när det når Europa). Att släppa ett PS3-exklusivt spel i slutet av 2015 känns kanske lite ur-synk med tidsandan, men man får komma ihåg att Yakuza 5 släpptes redan 2012 i Japan och på så vis markerar ett av de sista, stora spelen till formatet. Kanske är detta Segas sätt att doppa tårna i vattnet och se om man ska släppa Yakuza 6 här samtidigt, även om det är lite märkligt mätverktyg eftersom en stor del västerländska spelare redan gått över till den icke-bakåtkompatibla PS4:an sen flera år tillbaka.
I korthet kan man säga att Yakuza 5 påminner mycket om en tidlös klassiker från Segas Dreamcast-era, som nyligen fått ett stort uppsving efter utannonserandet av en tredje del. Vi snackar såklart om Yu Suzukis fantastiska Shenmue, som banade väg för såväl öppna världar i asiatiska äventyr, såväl som hat-älskade QTE-sekvenser (quicktime-events) som tusen andra spel sedan apat efter. På det stora hela är Yakuza 5 ett väldigt japanskt spel – det vill säga klassiskt upplägg med en ensamvarg/hjälte mot en stor fiende/organisation (i detta fall japanska maffian, Yakuzan), samt rikligt med exposition av den intressanta, men ganska späckade historien som förmedlas via text och mellansekvenser, blandat med högt och lågt i spelmekanik.
Du som spelat Shenmue kommer snabbt att känna igen dig. Du styr till en början hjälten Kazuma Kiriyu ur tredjepersonsperspektiv och kan springa, tala med människor, handla i butiker och slåss mot fiender som muckar bråk med dig (du kan inte slå oskyldiga á la GTA). Halva tiden spenderas i storyläge där du får reda på mer om vad som hänt Kazuma sen förra delen (ej nödvändigt att ha spelat, men spelen bygger på varandra) och hur han hamnade i sin nya miljö, samt lära dig grunderna innan nya, spelbara karaktärer introduceras. Kazumas dagarbete är taxichaufför och du får många tillfällen att pröva din simultanförmåga när du ska köra taxi lagligare än en körskole-elev, med långsam acceleration och inbromsning, blinkers och stopp-skyltar du ska lyda – allt medan du ska svara på kunders mer eller mindre knasiga frågor och påståenden. Andra stora dagsbiten består i att race:a mot Devil Killers, en grupp hejdukar som älskar att bränna gummi på stans motorvägar.
Yakuza 5 är verkligen snyggt, en sann triumf för en maskin som har 10 år på nacken. Ansiktsmodellerna är riktigt, riktigt bra och övertygande och även om förekomsten av dot-crawls och lens-smear finns här och där, för att dölja den lägre upplösningen, så är det ett spel som helt klart visar på PS3:ans enorma kapacitet och uthållighet. Visst, vi snackar inte högupplösning, ljuseffekter och 60 fps, men å andra sidan finns det faktiskt PS4-spel som inte är så mycket mer avancerade än så här och begär fullpris idag. Ljudet består av japanskt tal (endast, men med engelsk text) och musik bestående av finstämda stråkar blandat med småhysterisk j-pop under biljakterna och fighterna. Spelet har en intressant och komplex historia och tar god tid på sig att berätta den; det är många platser och namn att hålla reda på, som brukligt i anime och japanska historier. De flesta mellansekvenser kan skippas (även om man bör se dom, då de är överlag snygga och välspelade) men tyvärr är figurerna man möter ofta extremt pratglada och inte sällan dras konversationer ut på in absurdum med onödigt färggranna karaktärsdrag, som ofta faller in i vad vi skulle betrakta som stereotyper (den tuffa, den sexiga, den missanpassade etc) vilket gör att man finner sig hamra på “nästa”-knappen oftare och oftare.
För oss som älskar Shenmue-spelen så var Yakuza 5 en kul och nästan lite nostalgisk upplevelse, även om det inte är sista skriket i modern speldesign. Sekvenserna när man ska krypköra taxi, samtidigt som man för konversation för att göra kunden nöjd, är lite för mycket verklighet och lite för ogenomtänkt spelmekanik för att vara roande längre stunder. Samtidigt är det småkul att nysta vidare i historien och uppgradera sin figurs kampsports-egenskaper och fighting-delen funkar riktigt bra och påminner om klassiker som Virtua Fighter. Parallellt med storyn kan man också tjäna pengar och hjälpa andra eller shoppa upp dem. Vill du återuppleva lite av Shenmue-charmen och glansen från Dreamcast så är Yakuza 5 verkligen inget dåligt val. Spelet kostar i skrivande stund 399:- på PSN, som är den enda plats du kan köpa det på (ingen fysisk utgåva släpps på skiva). Det är möjligtvis lite i överkant för ett PS3-spel idag, men å andra sidan är det en ganska lång spelupplevelse för pengarna, om du fortfarande är en av dom som har kvar eller använder den gamla trotjänaren.
Så här sätter vi betyg på Senses