I tider då über-svåra spel från exempelvis japanska From Software drar storpublik av hardcore-spelare, så följer Nintendo sitt hjärta och DNA och ger oss precis motsatsen: ett snällt, tillgänglig och väldigt lätt spel att bara njuta av ensam, med vänner eller till och med tillsammans med yngre barn. Yoshi’s Crafted World är den spirituella uppföljaren till Wii U-succén Yoshi’s Woolly World, där ullet nu ersatts mot papier maché- / scrapbooking-tema. Lika vackert, sött och gulligt som jag minns det för fyra år sedan!
Denna gång kan en till två spelare slå sig ihop och tillsammans tackla banorna som Yoshi(sarna) måste ta sig igenom, samtidigt som man plockar blommor, mynt och och utför mini-uppdrag åt vänner: exempelvis träffa fem kor med ägg (bara lugn, korna är inte riktiga, utan pappfigurer, som det mesta i världen). Yoshi’s Crafted World jobbar med djup på ett nytt och fräscht sätt, vilket ger den klassiska 2D-plattformsupplägget en extra dimension, bokstavligen. Du kan nu kasta ägg i djupet och på så vis nå bonusar och lösningar på problemen, som ofta är ganska enkla att förstå eller att lista ut genom trial and error. Yoshi kan ibland också byta ”fil” och gå in eller ut från den uppslagna vägen. Ingen stor grej, kanske, men ett smart sätt att göra ett grymt koncept ännu vassare.
Rent tekniskt så gör Yoshi’s Crafted World ingen besvikna heller, även om Switchens prestanda börjar göra sig allt mer påmind. Spelet är urcharmigt designat och andas godhet, glädje och ren och skär familjelycka. Spel kan, uppenbarligen, vara både roliga och underhållande utan att innehålla varken mörker, ondska eller våld; Nintendo har varit ett levande exempel på det i 35 år snart.
Spelet lirar något mjukare med Switchen i dockat läget, Unreal 4-motorn tycks passa maskinen fint, men upplösningen är lite lägre än man kanske hade hoppats på och tidvis dippar frame raten när det händer mycket på en gång. Detta är en väl värd avvägning för att mestadels av tiden upprätthålla silkeslena 60 fps, men det blir också tydligt att det börjar bli hög tid för en boostad Switch-modell, något vi hoppas få se från Nintendo redan i höst (man har flaggat för det). Nintendos hårdvara är dock fullt acceptabel fortfarande, men den var lite underdimensionerad redan då den kom 2017; så även om nästa Switch-modell inte behöver utmana en monster-PC, så skadar inte en nyare generation Tegra-chipset med högre klockfrekvenser på CPU och vassare grafikkort, till exempel.
Kontrollerna är bra och tighta – återigen är Controller Pro det givna valet, men även tredjepartskontroller och de medföljande Joy-con-kontrollerna gör ett fint jobb. Musiken känns nästan lite 16-bitsinspirerad, med enkla melodislingor och ljudeffekter som påminner oss om Yoshis ursprung och faktiskt nog får en att känna att detta är det kanske bästa Yoshi-spelet i serien, så här långt – även om det inte är något kvanthopp från Wolly World, som redan det var väldigt bra.
Det är inget för gamers som vill ha en riktigt utmaning eller tuff match (tror inte jag såg en enda game over-ruta någon gång medan vi spelade) men det är som sagt ett roligt, underhållande och väldigt tillgängligt plattformsäventyr i klassisk anda, som har potentialen att kunna tilltala en stor målgrupp. Personligen ser jag mycket fram emot att spela det med mina barn, när de blivit lite större.
