Vi har längtat ända sedan vi såg de första bilderna på Yoshis Woolly World, våren 2013. Nu är spelet äntligen här och frågan är: finns det mer än ögongodis i det mjuka paketet?
Draken Yoshi har stått lite i skuggan av Mario & Luigi, även om den gröne brodern faktiskt delar de boostade hoppen med Yoshi (tänk Super Mario Bros 2 på NES). Vi fick först göra bekantskap med den charmiga lilla draken i Super Mario World på SNES 1990 och sen dess har han synts som spelbar karaktär i nästan varenda Nintendo franchise, från Mario Kart till Super Smash Bros. Han gör sitt intåg på Wii U i form av Yoshi’s Woolly World, ett fullkomligt tokgulligt plattformsspel som tar oss tillbaka till minnen av Nintendo i sitt esse.
Yoshi’s Woolly World förvaltar en hel del av arvet efter Mario Bros-spelen. Alltifrån den nästan humoristiskt enkla storyn – den onde Zamek kidnappar garn-Yoshis och förvandlar dem till magiska nystan som han sen sprider ut i tyg- och ull-världen, samtidigt som han passar på att befolka världen med fiender. Ditt uppdrag är att som en av två kvarvarande Yoshis besegra alla fiender, bossar och återfinna magiska garnnystan på varje bana och på så sätt sätt låsa upp nya Yoshis. Låt oss börja med elefanten i rummet: grafiken. Yoshi’s Woolly World utspelar sig i en värld av garn och tyg och grafiken är bland det mysigaste och mest estetiskt tilltalande vi sett! Som en blandning av nya tidens New Super Mario Bros U på Wii U och Little Big Planet, så lyckas man skapa en snygg och omväxlande värld där designen inte bara blir en gimmick, utan faktiskt har en funktion då den är spelbar. Yoshi kan svälja fiender och bajsa ut dom som ägg (som brukligt), men istället för hårda ägg får vi här garnnystan som man sen kan skjuta på fiender eller använda till att skapa plattformar för att nå bonusar och skatter som ligger utom räckhåll. Man kan också dra i lösa trådar och öppna upp nya områden och ibland måste man träna på sin spatiala förmåga då man ska kasta garn in i trånga gångar och studsa bollen perfekt för att träffa sitt mål. Smolket i bägaren, grafikmässigt, är att spelet inte riktigt orkar hålla frame rate:n uppe hela vägen och Wii U:s något underdimensionerade hårdvara börjar göra sig påmind, två och ett halv år in i maskinens livscykel. Kartan där man ska gå runt bland världarna är platsen där detta blir mest påtagligt i och det uppenbart att Nintendo gjort lite av en felsatsning med GamePad:en, som förvisso är skön som kontroll, men sällan används till annat än en andra (pek)skärm. De systemresurserna skulle kunna frigöras om utvecklare fick möjlighet att stänga av GamePad-funktionen (då den inte används) och få ut mer kräm ur maskinen (som Microsoft gjorde med Kinect på Xbox One och vann nästan 10% prestanda). För om någon kan göra snygga och slimmade spel så är det Nintendo, men man kan inte trolla hur mycket som helst med hårdvara som idag börjar bli lite i underkant för next-gen-standarden. Vad som inte påverkas av hårdvara i ett spel som detta är å andra sidan ljudet och melodislingorna, som här blivit trevliga små jingles som ändras i takt med världar och nya banor (en låter lite som ”sommar, sommar, sommar” tyckte någon på redaktionen!)
Apropå styrning så är Yoshi’s Woolly World föredömligt i att man låter spelaren helt fritt välja mellan alla befintliga styrsätt på Wii U; från GamePad till Wiimote + Nunchuck eller – vår favorit – Controller Pro. För älskare av old-school plattformsspel i 2D så är Yoshi’s Woolly World såväl en visuell som spelmässig fest och banorna blir snabbt lurigare, samtidigt som de aldrig blir så svåra eller orättvisa att man bara vill ge upp. Det gäller helst att samla alla magiska garnnystan och solblommor (fem stycken av varje) på varje bana, då får man förutom bonusbana också låsa upp nya förmågor och Yoshis. Detta öppnar upp för motiverande omspel, då vissa banor har mycket klurigare placering av de fem artefakterna än andra. Yoshi’s Woolly World kan också avnjutas i Co-op-läge och är helt perfekt att spela med GamePad och Controller Pro, även om det kan ta ett tag att vänja sig av med att råka svälja och skjuta ut varandra! Man kan också välja knappuppsättning, exemplevis tyckte en recensent i redaktionen att hopp-knappen och svälj-knappen låg precis tvärtom och då var det lätt avhjälpt med att ändra i menyn.
Spelet har också något av en showroom-del, á la Mario Party, där du kan titta på och designa om Yoshis du har fritagit och även aktivera din amiibo i spelet (som låser upp nya kostymer/utseenden för Yoshi). I likhet med NSMBU så innehåller spelet också en ”Super Guide”, som man här kallar Mellow Mode, och som låter Yoshi få vingar för att på så sätt i princip bara flyga över banorna så att du kan titta på grafiken. Men det är väl inget kul? Man ska förtjäna att komma till nästa bana tycker vi och likt många Nintendospel på senare tid så är bossarna det absolut bästa med Yoshi’s Woolly World. Stora, omväxlande och lagom utmanande så ger de extra krydda, ihop med Yoshis förmåga att nå bonusvärldar där han kan göra alltifrån att bli en enorm jätte-Yoshi till att köra järnet i boost-mode, på tid.
Yoshi’s Woolly World kommer förmodligen inte vinna priser för att revolutionera plattformsgenren, men det behövs inte heller. Somliga kommer att påpeka att man sett garn-idén förut i Kirby’s Epic Yarn och att spelet i princip är väldigt likt Yoshi’s Island-spelen i upplägg. Men detta ser vi endast som en styrka, precis som vi blir lika glada när vi får ett nytt Super Mario Bros med bättre grafik och ljud, fast mycket med samma upplägg som på 80-talet. Om 3D och nytänk är din melodi så kanske du kommer finna Yoshi’s Woolly World lite väl konservativt. För oss, som är old-school gamers och älskar välproducerade plattformsspel i 2D (”hoppa-på-fiender-och-leta-skatter-spel”) är detta julafton. Och med tanke på vädret just nu så kanske detta är det perfekta spelet att motverka de regniga sommardagarna. För i Yoshis värld skiner solen, och det azurblå vattnet skvalpar mjukt och blommorna slår ut där man går. Även om det nu är tygblommor.
Så här sätter vi betyg på Senses