Nintendo har släppt en ny version av bärbara konsolen 3DS och vi på senses har spelat klassiska The Legend of Zelda: Majora’s Mask-remaken på den. Så här tyckte vi.
Det kan råda lite förvirring på 3DS-fronten just nu. Dels finns det gamla 3DS, nya 2DS (utan 3D-funktion) och numera också två nya modeller 3DS, en mindre och en XL (som vi testat här och rekommenderar pga 90% mer bildyta för spel). Uppdateringen av maskinen är vid första anblick marginell: Nintendo New 3DS XL ser i princip likadan ut som gamla 3DS XL, sånär som på några gram och millimeters övervikt. Öppnar vi upp maskinen så ser vi en liten, ny spak vid namn “C-stick”, som påminner om en gammal “styrknapp” á la Sony Ericsson-mobilerna. Detta är de facto en extra styrspak för att till exempel vrida kameran, som vi blivit så vana vid på konsol sen länge och som är ett mycket varmt välkomnande på 3DS. Knappen är diskret och liten, men den läser av tummen bra och är mycket intuitiv att använda sig av, särskilt om du är van vid tv-spelskontroller.
Två andra nyheter i New 3DS XL är att maskinen utrustats med NFC-teknik (Near Field Communication) så att den alltså är kompatibel med Nintendos amiibo-figurer, samt att den fått ett litet snabbare chipset och på det klart förbättrad 3D. För även om 3D-funktionen var bra förr, så krävde den viss ansträngning och kunde lätt ge dubbelseende om man flyttade blicken eller maskinen det allra minsta. Nya 3DS erbjuder för det första skarpare 3D, men läser också av dina ögons position, vilket trollar bort säkert 90% av allt strul. Många tycker 3D är en gimmick på film idag, men när det är så här bra (med ett sånt här bra spel som Zelda) så tycker vi det är fullkomligt lysande och verkligen drar in oss i spelets värld ännu mer!
På minussidan så har New 3DS numera ett micro-SD, som alltså inte är samma storlek som den gamla 3DS:ens SD-minneskort. Detta skulle inte göra något i sig, förutom det faktum att du behöver en philips/precisionsmejsel för att öppna locket till det. En sån ingår inte i paketet och alla har verkligen inte heller en hemma. Hur tänkte Nintendo här? Att man sen också fortsätter att inte skicka med laddare är ett stort, irriterande frågetecken – vad är poängen? Alla måste ju kunna ladda sin maskin (som kommer halvladdad) och man tvingar bara kunder som glömmer att köpa med en att traska till butiken en gång till. Då flera tredjepartstillverkare säljer billigare laddare än Nintendos egen så verkar detta också vara en djupt mystisk affärskalkyl – vore det inte bättre att få sälja med en laddare till alla nya kunder för till exempel 50 kr mer i pris på maskinen?
Hursomhelst tycker vi på det stora hela att New 3DS XL är en bättre maskin än sin föregångare och en uppgradering som är värd att göra. MEN – om du har en 3DS sen innan och vill föra över alla spel och sparade filer så är detta ganska krångligt. Vi lyckades inte första gången (med full transfer via Wifi, som tar sin lilla stund) och då förlorade vi sparfiler på den gamla maskinen, som sen formaterat om sig. Det finns en video här som förklarar alla steg du kan ta för att undvika detta och vi rekommenderar att du följer den noga, om du bryr dig om dina sparade spel. Vi får hoppas på en snabb patch från Nintendo för denna lapsus.
The Legend of Zelda: Majora’s Mask 3D
Efter den fantastiska framgången med Ocarina of Time så var Zelda hetare än någonsin i slutet på 90-talet. År 2000 kom en mindre uppmärksammad uppföljare, vid namn Majora’s Mask. Detta Zelda-spel delade fansen i olika läger – några tyckte att spelet gick alltför långt ifrån det klassiska Zelda-konceptet, andra hyllade det för sitt nytänk och sina karaktärer.
Den stora nyheten i Majora’s Mask är att spelet har en tidscykel på tre dygn, som ständigt börjar om (á la Groundhog Day). Gör du rätt kommer du in i en ny tidscykel, gör du inte klart allt i tid, så måste du göra om delar. Att klockan ständigt tickar skapar en viss angelägenhet, men också en viss stress. Japaner har en fäbless för att spela igenom spel toksnabbt, så kallade speed-runs. Men Zelda-spelen är ju ett nöje att förlora sig i och en utmaning att utforska varje del och försöka få tag i varje skatt och där känns en tidsbegränsning inte helt i linje med spelets essens.
3DS-utgåvan av Majora’s Mask är en remake som förbättrad grafiken och gränssnittet rätt avsevärt från Nintendo 64-versionen för 15 år sen. Grafiken är nu faktiskt i klass med en slags bärbar Wii-maskin och dessutom i 3D, och det är verkligen inte fy skam! Spelet är snyggare, kameran rör sig mycket bättre (även om C-stick på New 3DS gör stor skillnad så rör sig spelet bra utan den också, kameran är väldigt följsam, målar inte in dig i hörn) och det finns fler platser att spara på i varje del av spelet (ink dungeons). 3DS:ens tryckskärm gör hela spelgränssnittet smidigt och lätt och ljudet låter finfint, särskilt med bra hörlurar på. Majora’s Mask är verkligen inte det svåraste av alla Zelda-spelen, utan del av dess charm är just snärtigheten och tidsbegränsningen. Var du en av dom som fick tag i limiterad specialutgåvan av maskinen New 3DS med spelet förinstallerat så grattis – den kommer att bli värdefull kan vi lova!
Om tidsbegränsing är din grej eller inte är ju såklart upp till dig. Vi gillar upplägget och tycker storyn med Skull Kid och alla bifigurer känns berörande och intressant. Samtidigt lider spelet av en del föråldrad design, till exempel när du byter masker (och skepnad) måste du se om samma animation med ljud, gång på gång. Inte helt i linje med tickande klocka. Likaså går cut-scenes inte att trycka förbi, vilket de alltid borde göra i moderna spel idag. Man kan ha ont om tid och behöva spara på en bärbar konsol. Majora’s Mask är inte vårt favoritspel i Zelda-serien, men det är helt klart en klassiker som nu blivit ännu bättre och stärker Nintendos rykte som remake-kungar. Fast det är klart, med ett sånt spelbibliotek av tidlösa klassiker så är remake kanske bland det lättaste man kan göra. Nu vill vi spela nästa kapitel i sagan om Hyrule på Wii U (som ska vara på gång i år).
Så här sätter vi betyg på Senses