Zelda-spelen tillhör Nintendos absoluta klassiker och i vår bok är ettan (såklart!) till NES, A Link to the past (SNES), The Wind Waker (på GameCube och framåt) och givetvis Breath of the Wild (Switch) de allra bästa. Däremellan finns spin-offer som funkar bra, såsom Hyrule Warriors och delar i franchisen som delade fansen med flera plus och minus. Skyward Sword var en av dessa vattendelare; då det släpptes för nästan tio år sen på Nintendos enormt populära och epokgörande Wii, så var det ett Zelda utvecklat för rörelsekontroller. Det blev ingen favorit på redaktionen. Hur kul vi än tyckte rörelsekontroller var i spel som WarioWare, så var det en ganska oexakt och frustrerande upplevelse i ett långt äventyr som Zelda, där man måste svinga svärdet rätt tusentals gånger under de tiotals timmar äventyret höll på.
Switch-versionen fixar detta irritationsmoment genom att ge oss analoga kontroller istället, som funkar mycket bättre men trots det ändå blir lite bökiga med flera knappkombinationer för att styra kameran, vilket inte ens går när man sprintar (men man vänjer sig…). Grafiken är också numera uppgraderad till HD (720p respektive 1080p bärbart) och även 60fps, som det ska vara i spel. Överlag är presentationen skarpare, objekt i bakgrunden och miljöerna har fåt fler detaljer och spelet känns ”mysigt” på ett sånt där Nintendo-vis, dock inte helt utan att man påminns om att det har ett decennium på nacken – vilket såklart syns i helheten och ansiktsmodellerna, till exempel. Nintendos remasters är ofta ganska försiktiga, säkert med mening för att behålla originalets känsla och essens. Det har såklart sin charm, men vi kan också se att regelrätta remakes – såsom Final Fantasy VII, kan tilltala och locka nya spelare och samtidigt lyfta odödliga klassiker till helt nya, moderna höjder även för nostalgikerna.
I Skyward Sword HD iklär vi oss åter den gröne hjältens (”Links”) trikåer och börjar på en skola för blivande riddare, med Zelda som barndomsvän och tillika dotter till skolchefen. Link ska visa sin skicklighet att rida på fåglar och problemen hopas fort i form av mobbare, försvunna fjäderfän och snart andra, mer klassiska dungeon-utmaningar när han tagit examen. Skyward Sword HD är på många vis raka motsatsen till det vidöppna Breath of the Wild – där du kunde gå, möta (och få stryk) av slutbossen direkt. Här är allt väldigt uppstyrt och linjärt, nästan som ett klassikt JRPG, där du behöver röra dig från punkt till punkt, uppdrag till uppdrag i viss ordning, för att ta storyn vidare. Det finns i grunden en engagerande story och ett par riktigt minnesvärda dungeons och bossar, som vi inte ska spoila här.
Nintendo har en extremt hög lägstanivå och Skyward Sword HD är knappast något undantag. Switch-versionen låter oss slippa frustrationen med rörelsekontrollerna och detta blir ett mycket bättre och roligare spel nu. Samtidigt är det lite av ett mellanspel i den fantastiska Zelda-kanon och risken finns att detta främst kommer att göra nostalgiker allra gladast, även om alla Zelda-fantaster bör ge det en chans. Man vaggas snabbt in i den magiska världen och tempot; här finns som väntat en charm som är sådär, typiskt ”Zeld-isk”.
Vi har haft skoj med Skyward Sword HD, även om arvet från rörelsekontroll-tiden ständigt gör sig påmint (du som vant dig vid de smidiga striderna i Breath of the Wild lär behöva en del tillvänjning) och håller tillbaka upplevelsen från de högsta höjderna. Nintendo verkar snart stå som det enda, ”riktiga” konsolformatet med exklusiva spel, då Xbox sen länge erbjuder sina spel på PC och går allt mer över till streaming och Games-As-Service genom Game Pass och även Sony börjar erbjuda allt fler ”Playstation-exklusiva” spel på Windows (Horizon: Zero Dawn och snart Uncharted 4, med flera). Det är en spelskatt man sitter på och konsolupplevelsen – särskilt i hybridformat, på tv och bärbart – bör bevaras, då det är något verkligt speciellt. Skyward Sword HD gör sig lika fint bärbart (även om det faktiskt kraschade en gång för oss) och för er som följt spelserien under längre tid blir detta ett kärt och förbättrat återseende, oavsett om du avnjuter det under långa sessioner i soffan eller i lagom portioner på språng.
Samtidigt ska vi erkänna att vi börjar bli sugna på nästa Nintendo-konsol, den med mer prestanda som kan ge möjligheter att ta Zelda in i framtiden – blir kommande Breath of the Wild 2 spelet som gör det? Vi håller tummarna och hoppas.
